And now for something completely different

Nå, om det mot all förmodan fortfarande finns någon hugad läsare kvar, så kan jag berätta att jag numera bor i hufvudstaden. Igen. No more gnällblåsiga västkusten, alltså! Att planera, utföra och överleva en flytt har varit i det närmaste mer än jag klarar av i mitt skröppliga tillstånd, och det är först nu jag känner att jag kan kippa lite svagt efter andan igen, egentligen.

Jag har genom detta, givetvis, fått börja om med att traggla med vård, psykiatri, socialtjänst och hela den baletten, vilket just nu känns som ett stort misstag. Jag ORKAR verkligen inte förklara hur jag mår, varför jag mår så, hur länge, etc, osv, örk. Inte för ännu en seemingly ändlös radda av nya människor som inte känner mig och inte vet något om bakgrunden till varför jag sitter i deras mottagningsrum och ser nervös ut. Jag vet att jag måste klara av allt detta, men det är inte säkert att jag gör det. Faktiskt. Vi får se.

På den sociala fronten skiner solen, och kärleksprognosen är bättre än bäst, vilket bägge är stora mjuka plåster på mina sargade sår. Jag hoppas att detta ska boosta mig genom byråkratins helvetseldar ännu en gång, cos god knows I need it. Men just nu måste jag verkligen sova. Adios amigos.

Det här var min Lucia-lördag, vad var din?