What's in a name?

Jag funderar ganska mycket på saker omkring mig, saker jag inte vet om det hör till normen att gå och tänka på, saker som t.ex. hur kom man egentligen på att baka bröd; Vem råkade hälla ihop mjöl, jäst och vatten och hålla klumpen över en eld? Eller popcorn? Ingenious! Det är ju helt mind boggling egentligen.

Igår kom jag att tänka på efternamn: var kom de ifrån? Jag förstår logiken i att heta någon yrkestitel, det lär ju ha uppstått ur behovet av att särskilja två personer med samma förnamn:
"-Känner du Klemens?
-Klemens vem?
-Jamen, stenhuggaren, du vet?
-Jahaaa!"
Och så fick den släkten heta Stenhuggare, lätt som en plätt. Det här verkar dock vanligare i engelsktalande länder: Shoesmith, Blacksmith, Friar, Merchant, Baker, Butcher, och så vidare. I Sverige har vi valt att kalla oss för våra fäders namn, fast i efternamn. Karl, Anders son, blev enkelt Karl Andersson, och nånstans along the way antar jag att ett av dessa fäders namn bara fastnade och man slutade byta för varje ny generation. Men man kan ju fråga sig var vi svenskar fått vår "natur"-tradition i efternamnen ifrån - hur kommer det sig att vi heter Berg, Kvist, Fors, Flod, Sten och så vidare, och dessutom i kombination med varandra, på ofta ganska ologiska sätt? Tog man bara det som låg close at hand, månntro? Eller kombinerade man det man såg utanför sitt fönster kanske?

Sen kan man ju klura på förnamnen också, I know I do i alla fall. Hur kommer det sig att amerikaner och engelsmän kan heta Joy, Liberty, Angel och dylikt, samt även Summer, River, Rock, Ebony, etc, eller för all del April, May eller June, medan om man i Sverige skulle få för sig att döpa sitt förstfödda knyte till Solsken eller Mars skulle få så mycket ovett att man inte skulle kunna se rakt innan ungen ens fyllt två (för att inte tala om hur tråkad barnet självt skulle bli av sin omgivning)? Funkar bara inte, se på Lena Ph:s barn Noa Månfare, en kändisunge som knappast haft det lätt med sitt omöjliga namn - jag vet inte ens vilket kön man har om man heter så! Och hur kommer det sig att det mestadels handlar om kvinnonamn i den anglosaxiska sfären förresten, förtjänar inte gossebarnen att kallas för Hero, Pride, eller kanske Pirate? :D

All I know är att när jag skaffar egna småttingar så kommer de inte att få heta varken Mercy eller Lasse, utan nånting helt annat, plus ett annat efternamn än mitt eget ointernationella, omöjliga-att-uttala-och-bokstavera-på-engelska-namn. Jag tror det blir bäst så för alla inblandade. Och jag tvivlar på att jag nånsin kommer sluta fundera på livets små mysterium heller, det är alldeles för roligt för att sluta.

Sincerely,
//Bubbla Jansdotter