Förtydligande

Okej, tydligen missförstås det här inlägget kraftigt av några av er.

Vad jag menar är INTE att folk ringer och tjatar och vill träffas hela tiden, när har jag sagt det? Det betyder precis vad det står: människor i min omgivning har svårt att respektera och förstå att jag inte orkar särskilt mycket. Vad som verkar enkelt och inte svårt för vem som helst, ÄR svårt för mig, och det är detta som inte går fram. Efter snart två år i denna sits är det väl knappast konstigt att jag ruttnar på att dra samma gamla visa om och om igen?

Jag saknar inte självinsikt så mycket att jag inte skulle inse att det saknas några skruvar om man först klagar på att ens vänner vill träffa en för mycket (vilket verkar vara vad en del av er tror att inlägget handlade om), sedan på att de inte hör av sig. Men det är alltså inte så fallet är.

Så, the short, short version: De flesta av mina kamrater förstår tydligen inte att jag inte orkar lika mycket som dem, vilket är jobbigt att behöva förklara gång på gång (inlägg #1). Det är i de allra flesta fall jag som ser till att få träffa mina kompisar, vilket jag är less på (inlägg #2). Jag mår verkligen inte bra, min hjärna känns som att den kokar non stop, vilket ger utslag av irritation på allt möjligt ibland - just nu är jag irriterad på ett litet urval människor i min närhet, vilket jag behövde ventilera ut genom min blogg (inlägg #3).