Let's defrost in a romantic mist

Åh, jag är så kär i Chet, han är forever and ever en sagolik karl, med världens märkligaste och finaste röst. Kolla känslan i bilden, fyfan vilken man!

Men förutom det så började mina skoläventyr jättebra - litteraturen verkade bra, seminarieledarna (finare ord för klassföreståndare) var gemytliga, schemat verkade lagom tätt och något så när väl tidsplanerat, och takten kändes acceptabel. Sedan kom jag in på engelskan, och då blev det helt åt helvete med hela jävla skiten. Bomfaderallan.

Jag kanske skulle ta det från början: Vi är cirka 700 nya lärarstudenter, vilka blivit indelade i A-, B-, och C-lag. Dessa har i sin tur delats upp i 7-8 subgrupper. Först hamnade jag i grupp A6. Inom varje subgrupp delas man upp i klickar om 4-5 personer, som kallas för basgrupper. I dessa sysslar man med grupparbete. Hänger ni med där längst bak? Bra. Jag ska även nämna att den moderna termen för praktik är VFU, vilket står för verksamhetsförlagd undervisning. Okie dokie, LETSEGO!

Så. Till att börja med skulle jag byta grupp, från A6 till C6, eftersom språkelever visst inte skulle vara i A-blocket. Eller nåt. Det fanns säkert något skäl, men jag vet inte själv. Alltså hade jag plöstligt ett helt ogilitigt schema, och det nya var självklart inte alls likadant som det gamla. Jag ägnade fruktlöst merparten av två dagar åt att försöka nå min nya seminarieledare, för att när jag äntligen fick tag i henne, få veta att vi skulle skriva ett referat om en av kursböckerna tills på måndag. This was onsdag. Kul. Fick en lista med namn och nummer till de i den basgrupp jag blivit inpetad i, vilka jag framgångslöst försökte nå under onsdagen. Till slut fick jag tag i en av dem, så att grupparbetet kunde komma i rullning, och jag kunde sluta hyperventilera över detta. Fine.

Men från min seminarieledare fick jag även veta att jag måste ta kontakt med något okänt fruntimmer som skulle tala om för mig om jag hade någon VFU-plats, och var jag isåfall skulle befinna mig på introduktion på torsdagen. Bear in mind, detta är onsdag vi pratar om fortfarande :P Jag fick bara en mailadress, för något telefonnummer hade hon inte att lämna ut. Jag visste inte vem personen jag skulle kontakta var över huvud taget, men jag slängde iväg ett desperat mail. Lyckligtvis svarade hon snabbt, och dirigerade mig att komma till Frölunda gymnasium morgonen därpå. Yes, nära och bra, äntligen något som går my way!

Väl där visade det sig att kvinnan jag mailat var handledare för hela gruppen lärarstuderande som var där, och så fick vi veta att vi hade fasta VFU-platser på antingen Frölunda gynasium eller Påvelundsskolan, throughout hela utbildningen. Detta är tydligen riktigt bra, eftersom det kan bli jävligt knivigt att få praktiklats många gånger annars, och man måste ligga i som en liten svettig iller för att hitta någon som tar emot en. Detta slipper alltså vi, som tydligen testar ett nytt sätt att sköta VFU:n, där man bli designerad en plats redan från början istället för att leta nytt inför varje VFU-period. Dessutom är det ju löjligt bevämt för mig att ha så nära till min praktikplats :>

Jag är förstås osäker på om jag verkligen är utvald till detta, men jag försöker lugna mig själv med att jag inte skulle fått adressen till handledaren för hela projektet om det inte var så, samt att det bara var elever från C6 på Frölunda gymnasium. Be still, my heart. Vore sjukt jobbigt om de kontaktade mig och sa att jag inte kunde vara med, så att jag fick börja om med hela VFU-biten igen :O

Nu när t.o.m. CSN har fått tummen ur och satt lånet i rullning så verkar allt lösa sig, men håll tummarna att det slutar strula nu!