Vintern rasat

Jag ska säga fyra saker jag hatar med vintern;

Mina mungipor - De blir helt röda och nariga. Sådär jobbigt nariga att man ser torra flagor, men de är inte torra hela vägen så att man kan pilla bort dem. Nej, de sitter stenhårt fast så man måste välja mellan att låta dem sitta kvar, eller att riva loss dem, due to which du ger dig själv ännu rödare mungipor, som dessuom gör ont. Är man av naturen manisk pillare så är detta fruktansvärt enerverande.

Bristen på underhudsfett - Detta gör att jag i stort sett måste ha långfillingar så fort jag ska sätta en fot utanför dörren, mellan oktober och februari-mars ungefär. Himla kul, skönt, och jävligt snyggt! Inte ens hälften av mina pants tillåter utrymme för ett par long cool songs under utan att a) vara omöjliga att knäppa, eller b) ge mina ben en tjusig korvaktig rundning. Eller c) bägge.

Vinterhyn - Man blir helt glåmig och finnig i fejan, och självfallet även här; löjligt fnasig och torr. In fact, hela kroppen blir obehagligt torr, men ansiktet, händerna, och ryggen/axlarna är jobbigast. Om jag inte smort in ryggen och axlarna efter en dusch så känns det som att huden är ett pergament när man sträcker på sig. Skitäckligt. Jag kan inte ligga på lakanen utan att det stramar i hela rygen heller, så då får man vackert gå upp och olja in sin sura rygg. Jävla prinsessan på ärten jag är. Händerna är torra året om, så det är inte vinterns fel, men de bir förstås värre ju kallar det är. När jag var liten sprack huden över knogarna och började blöda. Det var kul. :P

Klädvalsmöjligheterna - Ja jag vet, larvig punkt att ta upp men det STÖR mig att jag inte kan välja precis vad jag känner för utan måste anpassa mig efter vilka brallor som klarar underställ (se ovan), och även dränka mig själv i varma tröjor för att inte bli kall utomhus. Kjol är i princip helt uteslutet, vilket gör mig helt cross-eyed de dagar jag verkligenverkligen vill ha kjol. Och när man väl promenerat i fem minuter utomhus i alla sina plagg, så svettas man alldeles lagom, och vid den tid man är framme vid sitt mål, som oftast är inomhus igen, så är man flammig och svettig, och måste ägna tre-fyra minuter åt att skala av allting så kroppen får luft igen. Snabbt blir det kallt även inomhus förstås, och då åker alla jävla tröjor på. En hejdundrande cirkus!
Dessutom suger det att inte kunna ha basketskor, eller skor med klack, eller finare skor eller, ja, nåt annat än kängor faktiskt.

Jävla vinterhalvåret. Och ni ska inte tro att jag gillar sommaren heller, icke sa nicke. :D Varför är det inte bara vår och höst, vår och höst, året om?