Bollhav och årtal

Igår städade jag i bollhavet på IKEA Bäckebol. Inte själva bollarna, nej - det som alla frågar, inklusive jag själv första gången jag hörde talas om det hela. Allt utom just bollarna var det, och smutsigt var det också.
När jag står utanför ingången till leklandet ser jag något prickigt i ögonvrån. Jag tittar upp och ser en himla fin klänning på väg uppför trappan. Klänningen sitter förstås på fröken Elin. Mäkta förvånande, eftersom jag trodde hon var i Skottland at the time being, och inte hann jag ropa heller. Det hade nog inte sett så himla bra ut om städpersonalen stod och gormade på kunderna heller. :D Jag ringde och tänkte "var inte i Skottland nu, var inte i Skottland nu" medan signalerna gick fram. "Hej, är du på IKEA?" "Eh... ja?". Så Elin och hennes IKEA-dejt Tammie såg till jag fick mig lite trivsamt och vettigt samtal på arbetstid för en gångs skull. Tackar ödmjukast! :D

Under dagen arbetade jag också tillsammans med en ny tjej som sommarjobbar sista veckorna. Hon är född -88. Jag kände mig helt handfallen när hon sa årtalet. Luften gick bokstavligt talat ur mig, det bara pyste till. Nittonhundraåttioåtta? Surely, no - it can't be done! Jag har fortfarade skitsvårt att se folk som är födda på 80-talet som nåt annat än glin, jag anser 1984 vara the last frontier. Kan man ens prata om man är född -88? Jesus. Livet kommer ikapp mig. Med stora steg, da-da-da-daaa, ra-ta-ra-ra.