Fetma
Herregud, ska vi inte införa föräldralicens snart? Jag mår illa.
// Anna Nio kl 19.6.07
19 juni 2007
Om mig
- Namn: Anna Nio
- Plats: The White Lodge, Sweden
"God isn't interested in technology. He knows nothing of the potential of the microchip or the silicon revolution. Look at what he spends his time on. 43 species of parrot! Nipples... for men! Slugs! HE created slugs! They can't hear. They can't speak. They can't operate machinery. Are we not in the hands of a lunatic? If I were creating the world, I wouldn't mess about with butterflies and daffodils. I would've started with lasers, eight o'clock, day one!"
Tidigare inlägg
- Filmtips vecka #25
- "I LOVE you, I LOVE you"
- It's showtime!
- En del av en typisk dialog mellan Banana och Ålen
- Mad dogs and Englishmen go out in the midday sun
- Filmtips vecka #24
- Veg Pledge
- Chickflick 1A
- Everybody needs good neighbours
- Jonestown
8 Åsikter
Sjukt att mamman säger "jag är så stolt" Vadå stolt? Hon höll ju på att mata ihjäl ungen. Bantningen är ju inte mammans förtjänst.
Exakt. Om något borde hon väl ha skämts.
Modern i fråga borde sannerligen åtalas för grov misshandel, minst. Sedan vilka ev förmildrande omständigheter som förelåg torde vara rättens uppgift att ta hänsyn till. Hell, jag går bananas på hur respektlöst folk behandlar barns kroppar. Även i icke-extremfall, hur smart är det med råsöta (jag skulle storkna av dem) mellanmål varje dag på dagis t ex? Eller hur smart är det att trösta sin unge med mat och godis varje gång den grinar? Heh, Pavlov, titta vad vi har lärt oss.
Mård: Jag är helt med dig på den här, jag begriper inte heller hur man som vuxen kan göra så mot barn. Att säga att barnen bara vill ha ditten och datten och vägrar äta något annat är ju fullständigt perplext; T.ex.: de vill bara äta hamburgare. Jaha, men vem var det som började ge dem hamburgare att äta? Vem är det som fortsätter ge dem hamburgare att äta? Vem är det som faller till föga för deras gråt och skrik om hamburgare? Barn kan inte klandras själva för sin kost, det är föräldrarnas och andra vuxna i deras liv som är skyldiga att sörja för en god kosthållning.
Tja, hon kanske är stolt över att BARNET lyckats? Man KAN faktiskt vara stolt över andra än en själv...
De flesta som är i sådant kroppsligt skick som barnet och mamman befann sig i brukar enligt min erfarenhet vara antingen 1. efterblivna 2. ganska grovt psykiskt störda 3. båda.
Självklart kan man vara det, men det verkar i mina ögon konstigt att vara stolt över att någon som man närapå dödat har klarat sig undan, bara genom att hålla sig ifrån en själv och ens matvanor. Jag skulle inte känna stolthet, utan skam över att jag försatt mitt barn i livsfara. Men men, alla reagerar väl olika, jag kan bara inte förstå hennes reaktioner, lika lite som hennes uppfostran.
Det är som att vara stolt över att ens barn lyckats simma iland när man slängt ut det mitt i atlanten :D
Ja, asbra liknelse! :D
Skicka en kommentar
<< Home