Trender

De pratar om trendiga blommor på Äntligen Hemma. Är det bara jag som inte förstår? Hur kan man bry sig så jävla mycket om vad som är "rätt" och vad andra tycker, att man baserar sina blominköp på en jävla trend?

Men på tal om blommor så köpte jag två gröna växter på Hemköp härom dagen. 29.90 per styck kändes inte så blodigt. Vi är verkligen usla på att sköta om blommor, så får de inte kosta så fruktat mycket, med tanke på att risken att de dör eller bara slokar och ser ledsna ut tyvärr är ganska hög. Och så fick jag äntligen att skäl att köpa den finafina krukan på Ikea också, yeah :D

Jag vill fixa och dona hemma, jag vill ha mer pengar så jag kan få göra fint överallt! Allt är långt ifrån klart, men det är så otroligt skönt att ha fått komma någonvart över huvud taget. Nu känns det som att man kan skönja en tanke bakom möblemanget, och att den här hafsiga Myrorna-stilen har försvunnit lite, och så slipper jag skämmas varje gång folk kommer hit och måste sitta i våra fula möbler. Himmelskt!

Har också fått tips från Elin om Bemz som tillverkar alternativa överdrag till några av Ikeas soffor. Extremt bra idé, måste jag säga, även om det är synd att man inte kan customiza helt och välja soffa fritt, och även tyg helt galet fritt. I och för sig skulle det knappast vara ekonomiskt gångbart, men ändå. Det vore så jävla skönt. Beställde i alla fall gratis tygprover från dem, så att man kan klämma lite på möjligheterna, och känna sig lyxig, som att man har en interior designer som grejar åt en. Fast inte de som figurerar i Designer's Challenge. Fyfan vad fult allt blir i det programmet, det är så man vill gråta.

Ska kolla med mamma vad som blivit av grejerna jag fick ärva av mormor, tänkte jag. Det var en megafin sekretär med trehundratusen små fack, som jag älskade att leka med när jag var liten. Det kändes som ett lyxigt slott för mina små plastgubbar att bo i. Fick också en enorm, svulstig guldpläterad spegel, en sån där med sirliga ornament runt hela ramen, och sen ännu mer grejsimojs upptill. Den var så tung att den hängde minst femton centimerer ut från väggen, minns jag. Jag dyrkade den som barn, men växte sen ifrån både den och sekretären, och tänkte inte ens på dem under ganska många år. Men nu skulle jag vilja ha spegeln i alla fall, sekretären vet jag inte var vi skulle kunna få plats med, så den får nog bida sin tid något decennium till. All in due time.
Känns fint att kunna använd något som jag fått av rara momme också, saknar henne. Puss, Gullan.