15 januari 2006

Alltid

Det här händer alltid mig:

När jag öppnar medicinaskar så öppnar jag alltid i botten, där bipackssedeln ligger i vägen. Till saken hör också att jag har en av mina många hang-ups på att öppna saker på rätt ställe. Jag klarar t.ex. inte av att öppna chipspåsar i botten, det känns obehagligt hela tiden det finns nåt i påsen då. Tur det finns skålar.

Om det finns något vatten på en golvyta, och jag har strumpor eller är barfota, så kliver jag i vattnet. Alltid. Särskilt ofta med vänster fot. Det är min mutantkraft, och jag tror stenhårt på mina chanser i en tävling om Sämst Mutantförmåga med det här. :D
(Lite off topic så har jag en jävligt bra mutantförmåga också - jag Vet Var Saker Är. Jag kan komma hem till nån för första gången och av en slump observera att exempelvis en sax ligger i fönstret eller så, och alldeles strax börjar självklart personen leta efter
sin sax - som jag vet var den är direkt! Jag är så mystisk.)

Om jag ska åka nånstans jag inte varit förut och inte kollar upp exakt var det ligger, utan tar för givet att det är på ett visst sätt, så är det fel och jag är hopplöst vilse. Jag gör visserligen nästan aldrig så, eftesom jag är medveten om problemet, och det är ganska illa att inte dyka upp eller komma sjukt för sent ifall andra människor är inblandade. Jag ber alltid om superdetaljerade beskrivningar om jag ska på jobbintervjuer eller hem till nån jag inte varit hos förut. Mitt lokalsinne är erkänt värdelöst, och jag har inte den där fömågan att rotera kartor i huvudet. Jag har inte förmågan att läsa kartor alls, faktiskt. Jag hoppas jag aldrig behöver ta körkort, jag är livrädd för det.

Det finns tusen andra saker som Alltid Händer, men jag har för ont i huvudet för att tänka efter just nu. De får komma i ett annat inlägg, another day, another time.

1 Åsikter

Anonymous Anonym:

Haha, jag känner igen det där med att man hittar det man letar efter på ett ställe man redan letat, usch, sånt känns som ett kosmiskt skämt på nåt sätt.

00:42  

Skicka en kommentar

<< Home