Husdröm och spindeldröm

Inatt drömde jag att min man och jag skulle flytta in i ett superstort övergivet gammalt enplanshus. Det var jätteslitet men ändå så jävla mysigt. De förra ägarna hade fått för sig att de slulle slipa bort HELA tapeterna, men inte orkat hela vägen, så i varje rum var en viss del av tapeterna helt bortslipade så att man såg träväggar under dem. Det var, som alltid när jag drömmer om hus, fullständigt ologiskt ihopsatt, man fick ingen rätsida på hur många rum det var eller hur de låg i förhållande till varandra.

Jag var där med pappa för att kolla igenom det, och på vägen dit åkte vi förbi björnlokor som vuxit sig högre än ett åttavåningshöghus. "JÄVLAR, kolla på björnlokorna!", sa jag. "Ja, JÄVLAR", sa pappa, "Inte illa". Inne i huset så kom vi till ett jättestort rum, med ett jättestort matbord för säkert tjugo-tjugofem pers, där det fortfarande låg kvar serpentiner och ballonger. "Kalasrummet", deklarerade pappa och öppnade ett fönster, "Det behöver vädras". "Jubilarrummet", höll jag med och kollade ut genom fönstret. Det vette in till ett annat rum, där fönstrena redan var öppnade och man såg trädgården långt borta.
Jag och Johan hade två barn som var med till huset och skrattade mycket, en flicka som var kanske fyra och en pojke som var i krypåldern. De var sjukt söta och rufsigt blonda, med babyblå ögon. Jag minns att jag tänkte "Har jag fött två barn? Det minns jag då rakt inte!"

Jag gick vidare till ett rum som jag raskt bestämde att det var mitt sovrum, vet inte om det var mitt och min mans eller om jag skulle ha ett eget, men jag började omgående tapetsera förstås. Jättelogiskt. Jag skar fel i tapeten hela tiden och de blev för korta, så jag gick ut ur rummet för att hämta hjälp och upptäckte då ett helt enormt sovrum i angränsning till rummet jag just varit i, där det stod tre-fyra sängar kvar men lätt skulle rymt ett tjugotal fler. Det såg ut som en sovsal på en internatskola ungefär. Jag tänkte att jag kanske varit lite förhastad som valt det andra rummet, eftersom det var helt löjligt litet och såg misstänkt mycket ut att ha varit ett litet kök för tjänare tidigare.

Sen minns jag inte mer tror jag. Det var en underlig, men ganska behaglig dröm. Jag var i vajre fall inte stressad, som jag ofta är annars, och inte rädd heller, fast det var ett övergivet hus. Det såg bara ut som att folket hade gått sin väg, sen hade andra kommit och stulit det mesta. Den som gillar övergivna hus kan se en del schyssta bilder på sånt här. Bilden ovan är lånad därifrån, till exempel.

Men härom natten var jag verkligen livrädd i min dröm. Jag var hemma hos nån som hade massor av husdjur, men den personen hade alla husdjuren på varsin hylla på väggen, lite som troféer, fast de levde allihop. Bland annat hade personen en engelsk bulldog, och en jättestor hårig spindel.
Spindeln var helt kollrig och sträckte sina äckliga ben mot mig hela tiden, man såg att den gjorde värsta ansatserna till att hoppa. Jag var av nån anledning tvungen att stå just vid hyllorna, så den hoppade på mig på axeln och jag minns att jag nästan gick in i ett vitt ljus, som nån slags brännande koma, för att jag blev så sjukt rädd.

Jag vaknade fakiskt då, det kan jag inte minnas att jag gjort på väldigt många år. Usch.

Heller drömmar om jubilarrum, då.