Color Me Badd
Jag har börjat fundera på att byta hårfärg. Vad tror herrskapet, eller snarare damskapet, om det?
Det sjuka är att jag börjat fundera på en mer normal blond nyans, alltså typ honungsblond eller liknande. Normala hårfärger skrämmer mig, ändå är jag lite sugen på en - håller jag på att bli Svensson? HILFE!
Anledningen är att jag överväger ett byte, är att jag är så jävla trött på att kämpa för den hårfärg jag vill ha. Det blir nästan aldrig perfekt, och när det väl blir det, så håller det sig bara så i typ en vecka, sen börjar det skifta i färgerna och gulna i rötterna. :P
Den stora nackdelen med en normal färg är förstås att jag riskerar att känna mig helt off, och skittrist. Och att jag ångrar mig djupt och sitter och lipar över den förlorade platinan. Hejhå. Dessutom finns risken att det ser förjävla skabbigt ut att ha en "fin" hårfärg och värsta svintohåret ändå, ty mitt hår har aldrig betett sig som vackert flickebarnshår skall. Fördelen är att det troligen inte kommer vara lika slitigt att bibehålla färgen, utväxten kommer se ännu mer naturlig ut än den gör nu, och jag är lite schysst mot min (förmodat) sargade hårbotten. Plus att det är en förändring. And change is good, right?
Dessutom kan man faktiskt inte komma undan med knallblekt hår för länge, och jag slutar hellre bleka för tidigt än att jag windar up en gammal kärring som tror hon är het fortfarande, bara för att jag själv inte kunnat avgöra när jag varit för gammal, och alla i min omgivning inte haft hjärta att säga ifrån. Fan ta er i förväg, sånt måste man säga till om! :D Gud vad äckligt det är med tanter som sminkar och stylar sig som att de fortfarande har en enda centimeter slät hy, yuck.
Men jag kommer i vilket fall som helst inte göra slag i någon färgförändring förrän hårsatan har växt tillräckligt långt för att jag ska kunna klippa det som jag vill ha det.
Det går erbarmligt sakta. Häx, väx, våt fläck.
Det sjuka är att jag börjat fundera på en mer normal blond nyans, alltså typ honungsblond eller liknande. Normala hårfärger skrämmer mig, ändå är jag lite sugen på en - håller jag på att bli Svensson? HILFE!
Anledningen är att jag överväger ett byte, är att jag är så jävla trött på att kämpa för den hårfärg jag vill ha. Det blir nästan aldrig perfekt, och när det väl blir det, så håller det sig bara så i typ en vecka, sen börjar det skifta i färgerna och gulna i rötterna. :P
Den stora nackdelen med en normal färg är förstås att jag riskerar att känna mig helt off, och skittrist. Och att jag ångrar mig djupt och sitter och lipar över den förlorade platinan. Hejhå. Dessutom finns risken att det ser förjävla skabbigt ut att ha en "fin" hårfärg och värsta svintohåret ändå, ty mitt hår har aldrig betett sig som vackert flickebarnshår skall. Fördelen är att det troligen inte kommer vara lika slitigt att bibehålla färgen, utväxten kommer se ännu mer naturlig ut än den gör nu, och jag är lite schysst mot min (förmodat) sargade hårbotten. Plus att det är en förändring. And change is good, right?
Dessutom kan man faktiskt inte komma undan med knallblekt hår för länge, och jag slutar hellre bleka för tidigt än att jag windar up en gammal kärring som tror hon är het fortfarande, bara för att jag själv inte kunnat avgöra när jag varit för gammal, och alla i min omgivning inte haft hjärta att säga ifrån. Fan ta er i förväg, sånt måste man säga till om! :D Gud vad äckligt det är med tanter som sminkar och stylar sig som att de fortfarande har en enda centimeter slät hy, yuck.
Men jag kommer i vilket fall som helst inte göra slag i någon färgförändring förrän hårsatan har växt tillräckligt långt för att jag ska kunna klippa det som jag vill ha det.
Det går erbarmligt sakta. Häx, väx, våt fläck.
// Anna Nio kl 18.10.05
2 Åsikter
hm, klurig sits det där. men alltså - det är mkt som hänger på håret. jag har ju typ "vanligt" nu & i kid you now - det är fan jobbigt. är jag itne extremt uppstylad å fin i kläderna känner jag mig skitful å tråkig. jag tror att det helt enkelt handlar om smaksaker & vi är itne såna som känner oss vackra i brunt hår liksom.
men å andra sidan - en lite mer neutral hårfärg än platina kan du ju testa. å då är det dessutom inte kört att bleka tillbaka till start igen om du ångrar dig.
men jag förstår verkligen vad du menar med att vara trött på svinto. mott hår är också rätt så sletet, men å andra sidan märker jag att SÅFORT jag har det lent, fint å rakt så får jag panik å typ snabb dreadar det. mitt hår är perfekt när det är typ 2 veckor otvättat. MEN DÅ LUKTAR MAN JU SKUNK Å KÄNNER SIG ÄNDÅ OATTRAKTIV.
its hell. tur att jag ska till london snart å kirra fripp hos samantha. löshår gör fan en jävla skillnad. aldrig funnat på att ha "riktigt" löshår? typ fräga ditt eget hår lite med normalblont å kanske ha lite platina/ljusljusa lösslingor i det? så blir det inte så jävla drastiskt kanske.
ÄH VAD VET JAG. jag har bad hair day varje dag, å springer runt i svart keps med döskalle på alltid. :D
Nä, extentions är nog inget för mig, jag får panik av att känna att jag inte kan dra fingrarna genom rötterna typ. Men det är helt enkelt så att jag inte orkar ha tuppkam/undercut/andra tokiga fripps som kräver daglig styling längre. Those days are gone.
Jag vill ha en fin friss (men inte dödligt tråkig) som ser bra ut utan en massa jobb, och så vill jag ha en lättskött hårfärg (men inte dödligt tråkig) som inte skabbar till sig efter en vecka.
WHY CAN'T I HAVE THAT? :D
Men ni har rätt bägge två i att det inte borde vara omöjligt att få tillbaka det ultraljusa från en mildare blond nyans, ifall jag ångrar mig, så det känns ju tryggt i alla fall. :)
Dock har jag planer på att bli en rödtopp jag med, Andrea, när jag är äldre. Platina funkar inte på vuxna människor oftast, så då får man hitta på nåt annat snyggt. :D
Skicka en kommentar
<< Home