Sincerely, L. Cohen

You told me again you prefered handsome men, but for me you would make an exception.
Det är ju så jävla vackert, det är inte rättvist att kunna skriva såhär. Inte när inte jag kan också i så fall.
And what can I tell you, my brother, my killer - what can I possibly say?
Ibland får jag en sån sjuk lust att skriva. bara sätta mig här vid datorn och knappra tills fingrarna blör.
And she feeds you tea and oranges that come all the way from China.
Men problemet är att jag inte har någon historia som jag vill berätta. Det finns inget särskilt jag vill sätta på pränt.
But let's not talk of love or chains and things we can't untie.
Det har hänt att jag provat, att bara skriva det som trillar in i huvudet. Men det blir ju lite som en uppsats i svenska i gymnasiet. Funkar i några sidor på sin höjd, men inte mer.
The hyacinth wild on my sholder, my mouth on the dew of your thighs.
Och inte är det tillräckligt intressant för att någon mer än en svenskalärare skulle vilja läsa heller. Jag har den där vanföreställningen om The Great American Novel, eller motsvarande. Att det finns ett stort litterärt verk inom mig, men att jag inte hittat det än.
I ache in the places where I used to play.
Men så kan jag känna inför annat också. Typ, "Om jag köper en lott just precis nu, så vinner jag sjukt mycket pengar". Sånt kan jag få för mig, men jag gör aldrig något åt det.
Everybody knows that you've been faithful - ah, give or take a night or two.
Jag antar att jag lika gärna som jag vill skriva Boken och vinna Miljonen, så vill jag tro att jag har Sinnet också. Men det har jag inte.
There's a bar where the boys have stopped talking. They've been sentenced to death by the blues.
Jag är extra bra på en del saker och inte på andra. Det är bara synd att jag inte är bra på nåt som är värdefullt.
There ain't no entertainment, and the judgements are severe.
Minnas en låttext fortfarande fast jag inte hört sången på minst åtta år, är viserligen ganska bra, men är liksom inget man har nytta av, om man inte är en paljettkändis som får vara med i lekprogram i TV.
I haven't been this happy since the end of World War II.
Which I'm not, in case of doubt.
That's how it goes, and everybody knows.

Sincerely, A. Nykvist.