Filmtips: kitschpärlor från 80-talet

Jag tänkte passa på att tipsa om ett gäng kitschiga filmer från 80-talet, som jag tror att allt för få har sett, eller som man kan ha sett då det begav sig, men sedemera glömt bort. De filmer jag tipsar om nu borde man gilla om man uppskattar filmer som "The Birdcage", "Weird Science" och "Orgazmo". Everybody clear? :)

Vill man läsa mer om filmerna och se lite bilder rekommenderar jag ett besök till 80s Movies Rewind. En mycket dedikerad och informativ sida som tyvärr är idiotkodad så att man inte kan direktlänka nåt. Aw shucks.


"Hairspray" (1988)

Mindre känd än Waters förträffliga "Cry-Baby" men inte desto mindre bra. Även här får vi se Ricki Lake modell större, som tonåring i Baltimore på 60-talet. Som alla andra ungdomar älskar hon och hennes väninna att dansa och att titta på The Corny Collins Show där det givetvis dansar friskt. En oskyldig historia om dans, svartsjuka, vänskap, frisyrer och kärlek, men också en satirisk skildring av segregationen och dåtidens, men desvärre även nutidens, fördomar. Även här är musiken ett pärlband av hits, i det här fallet givetvis underbara popdängor från det tidiga 60-talet.

"My momma told me not to use it!"

Förutom Ricki får man njuta av bland andra Sonny Bono, Divine i två roller, Pia Zadora, Debbie Harry, Jerry Stiller och John Waters själv i en liten roll som oförglömlig psykolog. Desvärre har det just spelats in en remake som utkommer i sommar, och jag bävar inför premiären. För se den måste jag ju, fast jag inte vill. Lite som att gå till tandläkaren: inget man gillar men man måste ta itu med det för att inte må ännu sämre i ovissheten.


"Earth Girls are Easy" (1988)

Den svenska titeln var "Kroppskontakt av Värsta Graden", boy oh boy. Trots detta är det här en fantastisk ädelsten med Geena Davis som vimsig nagelskulptris i the Valley, i stånd att gifta sig med sin otrogne blivande man, läkaren Ted. Plötsligt en dag kraschar ett UFO i hennes pool, och givetvis blir hon vän med de håriga utomjordingarna (Damon Wayans, Jim Carrey och Jeff Goldblum). Det smartaste man kan göra i ett sånt läge är ju att ta med dem till skönhetssalongen där man jobbar och ge dem makeovers, right? Right! Sedan tar man tillsammans med sin ab fab väninna Julie Brown självklart med dem ut på klubb. :D

Detta är en vansinnigt underhållande och underskattad musikal (!), om än inte av den mer klassiska sorten, som bör ses av alla som gillar 80-talet, ironi, underbara karaktärer, och "like, omigawd" Valley girls. Härlig musik och spektakulärt 80-talig dekor utlovas.


"UHF" (1989)

Well, den här har nog de flesta sett nån gång, men hur många har sett om den sedan barnsben? Well, den är fortfarande precis lika rolig, om inte ännu bättre eftersom man förstår långt fler referenser numera. Hur kan man inte älska Conan the Librarian, Kuni's Karate, Wheel of Fish, Spatula City och Stanley Spadowski's Playhouse?

Om det är nån som mot förmodan inte sett den så handlar den om George, en notorisk dagdrömmare som inte lyckas behålla ett jobb i mer än några timmar. Hans storspelande farbror Harvey vinner äganderätten till en liten TV-station i stan, och överlåter motvilligt skötseln av denna till oduglingen George. George, med sin stora fantasi och en grupp färgstarka vänner och anställda, lyckas mot alla odds göra kanalen riktigt populär, något som givetvis inte tolereras av den extremt kapitalistiske networkbossen R.J. Fletcher på konkurrerande channel 8, tam-tam-taaaam.

"UHF" bjuder på härliga rolltolkningar av bland andra Weird Al Yankovic, Michael Richards (Kramer), Fran Drescher (The Nanny) och min favorit of all time: Gedde Watanabe, som även spelar Long Duc Dong i ljuvliga "Sixteen Candles", samt kameramannen som assisterar den Draculaklädde Fred i "Gremlins II". Jag avundas honom hans roller. :D

Här finns en fin sida dedikerad till station U62 från filmen.


"Valley Girl" (1983)

För det första, filmens underbara tagline: "She's cool. He's hot. She's from the Valley. He's not." Hur kan man motstå detta? :D Den här fimen fick ännu en fantastisk svensk titel: "Det Svarta Fåret". Eeeeh. Det här är, without a doubt, den bästa high school-film jag sett. Och ändå är den så pass okänd, det är för jävligt.

Kort och gott handlar den om Julie, en rik tjej i the Valley, som är less på sin dumdryge sportpojkvän Tommy, och på att livet är enformigt och förutbestämt. På stranden får hon ögonkontakt med Randy (en mycket ung och mycket vacker Nicolas Cage) och senare samma kväll möts de på en fest i Julies del av stan, där det blir tydligt att Randy inte rör sig i samma kretsar som hon. Han klär sig annorlunda, lyssnar på alternativ musik och bor i Hollywood (herregud!). Så hur ska hon göra, stanna i den omgiving som känns trygg eller gå ut i det okända med Randy?

"Like, come back you know!"

Den här filmen försöker visserligen inte vara kitschig, det ska erkännas, men den kan ju inte undgå det när den 1) utspelar sig i början av 80-talet, 2) har castat skådespelerskor att vara mor och dotter trots att det skiljer nio år mellan dem i verkligheten, 3) is set in the Valley, like hello, och 4) är lågbudget. En otroligt skön faktor är också att den inte innehåller de vanliga kletiga moralkakorna och endimentionella karaktärerna.

Något av det absolut bästa med "Valley Girl" är soundtracket; Filmen är proppad med grymma new wave-hits från Psychedelic Furs, Plimsouls (som för övrigt uppträder på en klubb i filmen, samma klubb som sedemera blev The Viper Room), Total Coelo, Men at Work, Thompson Twins och Sparks, bland andra. Starka ögonskador kan dock erhållas av rådande klädmode i filmen, take heed. But it's totally tubular!