Oh, death.

Inatt vaknade jag 02.00 av att jag nästan grät.
Jag drömde att Johan hade dött, och ingen hade berättat det för mig. Eller så hade jag fått veta, men hade inte accepterat det. Anyway så intalade jag mig i drömmen att det var okej ändå, jag kände det ju som att jag hade pussat hans fina kunder alldeles nyss, så jag kanske skulle överleva utan honom, ifall minnet av honom var så starkt. Sen insåg jag, att han tydligen dött alldeles nyss, så minnet var starkt för att jag faktiskt hade pussat honom på kinderna nyss.
Hans pappa fick till slut visa mig Johans gamla rum, där alla hans saker var ihoppackade i lådor, och igentejpade. Jag la mig på hans säng och insåg hur hemskt det var och bara grät. Samtidigt hörde jag min senaste favoritsång "Save your kisses for me" med Brotherhood Of Man spelas;
Save your
kisses for me
Save all your
kisses for me
Bye-bye, baby, bye-bye!
Då vaknade jag, och insåg att Johan inte låg bredvid mig. Jag gick upp och och bara grät, och lyckligvis satt han vid datorn, för att han inte kunde sova. Men han levde i alla fall.

Lyckligtvis såg inte hans rum ut som det gör i verkligheten alls, och det är ganska orimligt att jag skulle åka upp till Norrland bra sådär också. Och det känns som att jag kommer kunna lyssna på låten utan att associera den för mycket till den hemska, hemska drömmen.
Det sjuka är att han drömde att jag hade börjat gå på heroin sen. Vilken jävla natt!