Deux

Under de senaste veckorna har jag lyckats med konststycket att få, inte ett, utan två nya jobb. Ja, ni läste rätt; två nya jobb. Jag städar hotellrum när de behöver mig på ett hotell, och från och med måndag ska jag fem halvdagar i veckan svara i telefon samt hålla kontakter mellan företag och fastighetsägare för ett företag som förmedlar företagslokaler. För att fira mig själv köpte jag idag "Mamma sa att jag var sjuk" av Julie Gregory (35:-), samt kom över en äppelgrön hoodie på Vero Modas rea (99:-). Nu har vi ungefär niohundra kronor att leva på kvar, resten av månaden. Tillsammans.

Det trista i kanelskålen är, att trots att jag nu alltså har hat trick i jobb så kommer jag som bäst förmodligen att jobba 35 timmar i veckan. För detta kommer jag att få ut ungefär åttatusen kronor efter skatt sammanlagt. Alltså, ingen förbättring från landets erkänt ynkliga studiestöd och lite extrajobb. Mer troligt är dock att jag får jobba mindre tid än så, vilket förstås innebär ännu mindre pengar. Varför är det så svårt att tjäna skäliga pengar? Jag känner mig som en utnyttjad barnarbetare eller kanske en nedsupen, underbetald ryss när jag får höra vad vanliga människor tjänar för löner. Inte klokt, I tell you.

Himmelriket på jorden vore att få ut tiotusen efter skatt, då skulle jag skratta hela vägen till banken (internetbanken). En gång provade jag och Ella att skratta hela vägen till hennes bank i Nordstan. Vi började strax efter att ha kommit in i Nordstan och skrattade hela vägen till ingången. Det var ganska påfrestande. Sen hade vi väl inte så mycket att skratta åt heller om jag ska vara ärlig. Pengar is no laughing matter.