Ungdomen

Min man var i Köpenhamn igår, för att se sin ungdomskärlek Bauhaus live. Han sms:ade massor under kvällen och verkade helt salig. Trots grym baksi-känsla är han är fortfarande alldeles lycklig, efter en natt med musik och dansk öl.

Jag önskar att jag också hade något sånt älsklingsband som jag skulle vilja åkt till Köpenhamn bara över dagen för. Jag önskar att jag hade, eller åtminstonde hade haft riktiga idoler över huvud taget.

Jag har försökt ha idoler i min ungdom. Jag testade Freddie Mercury ett tag, och det var väl okej, men egentligen ingen direkt idoldyrkan. Dessutom dog han kort efter att jag upptäckt att jag gillade Queen, vilket liksom lägger sordin på det hela. Sen provade jag att haka på NKOTB-trenden i mellan- eller högstadiet, men det funkade bara i en halv dag ungefär. Jag förstod inte vad det var jag skulle skrika för egentligen.

Guns N' Roses blev föremålet för min uppskattning efter detta, och visst ville jag ha Axl i mitt rum, nekkid och livs levande, och visst gillade jag musiken, men jag kände också där att jag knappast skulle gå över glödande kol för att få se GNR livs levande, och inte var det heller särskilt troligt att mister Axl skulle ha något intresse för en svensk flicksnärta. :D

Nästa män på rakning var Kent, och även där ville jag ligga med frontfiguren, Jocke Berg, men eftersom jag och min kompis under deras spelning på Vattenfestivalen -95, inte ens försökte klättra in backstage fast vi hade möjlighet till det, så klassar jag mig inte heller här som ett äkta fan.

Efter det vetifan var mina idolförsök vände sig. Det närmaste jag kommer härnäst är NIN, och inte heller dem kan jag säga att jag verkligen dyrkat någon gång. En kompis fick komma backstage på deras spelning i Köpenhamn (alltid Köpenhamn, what is it about Danmark egentligen?) -99, och jag kände mig inte direkt avundsjuk. Då kan det inte vara otyglad kärlek.
Kanske bör tilläggas att jag fick biljetten i present också, annars vetifan om jag skulle lagt så mycket pengar på det hela.

Vilket hemskt dåligt fan jag är. Jag önskar att jag hade ett eget Bauhaus.


På plussidan så kan jag säga att jag i varierande grad fortfarande gillar alla mina kvasiidoler fortfarande. Alltid nåt.