Alternativa öden

Om jag inte varit som jag är idag... (Se Elins blog)

#1 Jag fortsatte på Danderyds gymnasium och sökte sedan in till DI. Jag kom förstås inte in på första försöket, utan hankade mig fram med att mima i tunnelbanan och arbeta på Café Pierrot för att få ihop hyrespengarna till min bohemiska söderlya på 24 kvm (utan dusch). På sjätte försöket kom jag in på skådespelarlinjen och inedde efter första terminen en het romans med en 20 år äldre tjeckisk dramapedagog. Vi är för frisinnade för att skaffa barn, men till slut bryter vi med varandra efter många års stormig passion. Jag föll istället handlöst för en vänlig postanställd värmlänning som älskar mitt agerande. Han kom på varje pjäs jag medverkade i och gav mig krysantemum varje gång, efter ett års uppvaktning friade han och jag svarade ja på fläcken. Vi fick tvillingar och flyttade till en rymlig fyra i Bagarmossen där vi lever i frid och lycka. Jag fick sent omsider en anställning på Unga Klara och spelar soppteater med brinnande intensitet varje dag tills jag dör och får en "Vännerna minns Anna Nykvist"-artikel publicerad i SvD (jag är inte tillräckligt folkkär och känd för Aftonbladet).

#2 Jag och Martin gjorde slag i vår förlovning och gifte oss 2001, jag i vitt lack och han i militärbyxor och hängslen, båda hade undercut och uppsprayat platinablont hår. På bröllopet spelades bara synth, och bröllopsresan gick såklart till Berlin. Väl där lärde vi känna en spejsad klubbägare som övertygade oss om att flytta till Berlin och arrangera festivaler med honom. Efter 1 ½ år med små EBM-festivaler i Tyskland tryter kärleken och vi åker molokna hem till Sverige igen och skiljer oss. Skilsmässan gör mig utfattig och jag tvingas flytta hem till mor och far igen. För att ha några pengar till nöjen lyckas jag få jobb på ICA Flygfyren, där jag blir bitter och ensam. På helgerna blir jag utslängd från Stadt för att jag tafsar på yngre karlar. Jag dör barnlös, alkoholiserad och ensam vid 40 års ålder, fortfarande boende i mina föräldrars lägenhet. Lägenheten måste saneras.

#3 Under tiden i London vågar jag till slut satsa på Andrew. Vi inleder ett förhållande där han lär mig allt om livet och jag är lycklig som aldrig förr. Vi reser runt London, Manchester och Liverpool och lär känna mängder av härliga människor. Till slut måste jag åka hem och allt känns miserabelt. Jag står ut med distansen i fyra månader, sedan säger jag upp lägenehten, säljer möblerna för en spottstyver och skeppar över alla mina kläder till honom. Vi startar vårt liv i en tvåvåningslägenhet i Islington, med rosa heltäckningsmatta överallt, utom i badrummet där jag ger order om att det ska kaklas. Vår romans står pall i fem år, sedan säger han en dag att han inte längre älskar mig och vill lämna mig, samtidigt som jag inser att jag är gravid. Jag arbetar i en klädbutik i Camden och har ingen föräldrapenning whatsoever. Jag får bo hos vänner och försöker hitta nytt boende medan gravidieten fortskrider. I åttonde månaden springer jag och Andrew på varandra igen, han inser att det är hans barn jag väntar och ångrar uppbrottet bittert. Vi förlåter varandra och flyttar till ett slott i Glasgow där vi uppfostrar våra fyra barn. Jag sköter hemmet och Andrew är den mångsysslande vagabond han alltid varit.

Jag är glad att jag är där jag är på många sätt. :D