13 november 2006

Desperat hemmafru?

Inspirerad av Emma så har jag äntligen lyckats komma ihåg en dröm tillräckligt länge för att skriva ned den, och då kan jag alltså publicera den här, for all to enjoy.

---

Jag drömde att vi bodde grannar med Lynette i Desperate Housewives och att vi behövde låna grädde. Det var en massa funderingar kring det först, eftersom vi skulle behöva sojagrädde ifall min man ska äta den och laktosfri ifall jag ska äta den helst, men vi gick ändå över. Vi hade för övrigt även en underlig vanföreställning om att grädde ska vara blaskig, rinnig och gul, hmm. De hade ännu fler barn än de har i serien, som sprang runt i huset, tre av dem öppnade dörren och den som var närmast dörren föll i golvet för han var inte gammal nog att gå ordentligt själv än. Jag försökte lyfta upp honom men han kunde inte stå. Han satte sig på posten som låg innanför dörren och började öppna den.

Av nån anledning så kom Lynette och hennes äldsta son över med grädden istället. Sonen var typ sexton-arton bast och djupt ironisk. Konstigt nog var det inte grädde de hade med sig heller, utan sån där bajsluktande ost, som sonen fick stå och smeta ut över en tårtbit eller nåt, för att det skulle BLI eller SE UT SOM grädde. :D Lynette tyckte att vi verkade ganska desperata/galna (minns inte ordet) med alla våra lappar (?) som satt uppe i köket (det var inte särskilt mycket och inget direkt orimligt), och det värsta tyckte hon var en kort lista med de närmaste grannarnas namn och telefonnummer som satt på ett underskåp. :D Jag förklararde att vi flyttat ut/fram/upp den för att vi uppdaterat den sedan Bree dött (?). Hon tyckte ändå den skulle sitta bättre på insidan av ett överskåp. Besserwisser. :D De var kvar i köket jättelänge och ville fortsätta prata om whatever också, fast inte sonen. Han ironiserade över hur "kul" det var att göra moderliga saker som att smeta ost-grädde med sin granne. :D


Sedan skulle jag visa henne tapeterna som vi satt upp, och vi gick in i vardagsrummet. Varken köket eller vardagsrummet låg som de gör här för övrigt, det såg helt annorlunda ut överallt. Vardagsrummet hade sjukt mycket bokhyllor, helt belamrat, och några vidriga gardiner i en sån modell som går längst med hela överkanten av fönstret och sedan fortsätter ned på sidorna, utskuret som en rund båge på insidan. Mönstret var nån ockrafärgad botten med vinröda mayasymboler och så skitstora fåglar. :O Tror fan vi hade lite julgranskulor hängande i dem också. Vi hade även tre enorma keramikvaser på golvet som matchade den här äckliga gardinen, de var fulla med granris med julgranskulor och glitter i. Jag minns att jag tänkte "Julgardiner?". :D

Vi hade också ett soffbord med en glasskiva upptill, något som jag aldrig i livet skulle släppa in i mitt hem, lika lite som vaserna och fågeljulgardinerna. En stor ruffig matta hade vi också och möjligen att soffan var i skinn, mmm, verkligen min smak alltihop. Själva tapeterna såg inte alls likadana ut som de gör i verkligheten heller, de var PAISLEYMÖNSTRADE i KNALLGRÖNT, helt sjukt fult. Fast när jag fokuserade blicken på dem så skiftade de lite och man kunde se aningen av de riktiga tapeterna där under. Jag visste ju att de skulle vara milt gröna med palmer, så jag var ganska förvirrad över det, likväl som över möblemanget i rummet. Men jag sa inget om det för att inte framstå som helt tokig och för att jag inte ville visa att jag skämdes över min uppenbara smak. :D
Lynette kollade på dem och sa "Ja, de var ju intressanta", sen log hon ett falskt leende och gick tillbaka till köket.

Sen minns jag inte mer.

---

Så vad betyder nu detta? :D

Etiketter:

4 Åsikter

Anonymous Anonym:

Att du tittar för mycke på TV ;P

14:39  
Blogger Anna Nio:

Men jag tittar ju inte särskilt mycket på TV?

14:48  
Anonymous Anonym:

Jag tror jag håller med far i det där fallet :D

Eller så är det en framtidsvision helt sonika, haha!

22:29  
Blogger Anna Nio:

Men vafan! :(

23:42  

Skicka en kommentar

<< Home