28 oktober 2007

Weekends

Nu har det varit liv i luckan må ni tro, två helger i rad har jag varit på galej!

Visst sliter det på mig, jag är trött som en liten räka. Men det är det värt ändå. Det är så otroligt skönt att vara omgiven av människor som tycker det är roligt att umgås med mig och som jag tycker om att prata med.
Det kan tyckas självklart att man har kompisar och ett levande socialt liv, men pass på pass på, det kan så lätt ebba ut och glida en ur händerna medan man är upptagen med att vara kär eller nåt annat dumt. Känns som jag hade all but lost allt vad kamratskap hette och var helt vilse i Skuggornas Dal (TEH HORROR) ett tag där.

Det kanske skulle kallas förhållandepsykos, när man trivs så bra med sin significant other
att man mer eller mindre självvalt slutar umgås med andra människor på reguljär basis? Man inser inte själv hur tråkig och hemmaförankrad man blir, eftersom man trivs så bra med det, och den, man gör. Det är inte förrän förhållandet tar slut som man finner sig synnerligen ensam all of a sudden, och det är inte ett alltför lattjo uppvaknande, I tell you. Nå, jag tänkte inte klampa i det klaveret igen på ett bra tag om jag får bestämma. Quick, it's a trap!

Smile for the birdie! På väg ut förra fredagen.

Hur som haver så tillbragdes förra fredagen i en tjing tjong-asiatisk kampsportsdojo där vi beskådade starka snubbar som klämde hårt på varandra, för att sedan förflyttas hem till Emil där alkohol intog
s och spontana brottningsmatcher utbröt. Jag och Pär tog oss an varandra med liv och lust, eller snarare död och förintelse, och jag har fortfarande bruises to prove it. Regler är för töntar, så vi armbågade ansikten och bet i armbågar och lår, allt för att vinna över den andre. :D

En yppperligt underhållande kväll, jag har inte känt mig så tillfreds och levande på evigheter. Sen var jag utslagen i 2.5 dygn efteråt, men det är smällar man får ta. Låg lealös och helt utan muskelstyrk
a i Daniels soffa hela helgen och orkade knappt leva. :D Först framåt måndag eftermiddag hade jag fått lite krafter tillbaka, så då passade jag på att baka drömrulltårta och sockerkaka BARA till mig själv, yam. :D

Tummen upp! På väg från dojon till festen, Pär och jag.

Gårdagen började hemma hos Emil igen, med Black Metal-poser, hantlar,
utspilld dricka och musikkrig. Efter en tillbörligt lång förfest tog vi oss in på Synthklubben, där vi hittade Johan och Mackan, och jag bland annat lyckades identifiera kvällens Lysekilare utan problem. :D

Victory! Innan fredagens ståhej.

Elin och jag åtog oss också uppdraget att hitta en dejt till Emil, som vid det här laget var så kalastankad att han inte visste vilken planet han var på, men blev upphånglad av en dubbelt så packad bimbo som vi inte tyckte var god nog åt honom. Det visade sig dock vara ont om heta damer, eller faktiskt brudar in alles, så vår quest misslyckades tyvärr. En hel del stuffande i glada vänners lag hanns också med innan det var dags att ramla hemåt i natten. Drabbades av jobbig fylleångest på vägen hem dock, vilket förstörde en del av kvällens goda tyvärr. You can't win all the time, antar jag. Såhär i efterhand är det ändå det trevliga jag minns bäst. :)

Coming forth to carry me home. Emil vet inte vad han ska tro.

Lördagen ägnades åt filmtittande återigen hemma hos Emil (börjar låta som en repig skiva, det här), tillsammans med Baldie, Giske och Juha. Plus sjuka mängder mat och snacks, samt en strykpojke vid namn Bob. :D

På fredag kommer Andrea, Pippi, Symond (all the way from England!) och en hel drös skins till stan, plus att jag oförhappandes bjöds in på Halloweenmaskerad vid Masthugget. Veckan efter det ska jag vara med i en modevisning med filmtema, där jag får vara zombie med köttsår och bloood på mig, och sen fyller jag plötsligt år, vilket jag tänkte fira med att gå på Bunker och vara old school-synth så kidsen får nåt vettigt att kolla på, höhö.

Om nu bara allt som krånglar praktiskt, ekonomiskt och hälsomässigt kunde börja lätta upp så skulle jag vara riktigt nöjd med tillvaron. So pretty please, with sugar on top, clean the fucking car, så att säga. :D

Etiketter: , , , , ,

10 Åsikter

Anonymous Anonym:

Jag är i exakt samma situation som du kära syster! Jag har också levt i en förhållandepsykos och blivit tvungen att vakna upp! Jag visste visserligen att jag hängt upp en stor del av mitt liv på henne, men ändå... helt plötsligt MÅSTE man vara aktiv för att ha något att göra på helgerna! Läskigt! Dessutom är det inte så himla många av mina vänner som jag verkligan KAN ringa upp och föreslå att vi skall umgås. Är det inte fest eller par-grejer så känns det ganska krystat att ringa de flesta av dem. Som tur är har jag åtminstone några stycken som det inte känns krystat att ringa utan anledning...:)

13:44  
Blogger Anna Nio:

Jag kände likadant, men jag har skakat liv i gamla kamratskaper som hade somnat av rejält innan. Känns bra att inte vara helt ensam längre. :) Men jag förstår hur du menar med par-grejer, de flesta jag umgicks med tidigare kändes också väldigt pariga. Man får hitta på saker som inte känns så femte hjulet-mässiga; filmkväll funkar ju bra, och fest förstås, men även bio (om det inte är nåt romantiskt bjäfs), eller varför inte pub-quiz? Det kan jag varmt rekommendera!

Men när ska du komma hit och hälsa på då? Jag kan försöka leta upp nån tjusig hårdrockskvinna åt dig som tröst! I'm the bestest sister in the whole world. :D

15:27  
Anonymous Anonym:

Jag har planer på att åka och besöka dig, tro mig. Problemet är bara det att om vi hade ont om slantar innan så är det etter värre nu...:( Dessutom så är jag faktiskt rätt uppbokad de närmaste helgerna...och sen kommer du ju upp hit igen... Men efter nästa lön och innan jul borde jag kunna pallra mig ner! :D

Kul att du kommer upp till jul förresten! :D

17:10  
Blogger Anna Nio:

Åh, det är så tråkigt med pengar och att det alltid finns för få av dem i vår ägo. :(

Ja! Vi får supa ner varandra på juldagen i Norrtälje kanske, hej hå och en flaska med rom. ;D

17:37  
Blogger carcerii:

Urfin stass den blå och svartrutiga klänning! Vart är den ifrån? :D

Jag vet vad du menar med förhållandepsykosen. Så länge man fortfarande är medveten om hur man "beter" sig så känns det iaf safe. Eller? :O

19:06  
Blogger Anna Nio:

Madde: Tack vännen. Det var ett kap på H&M's barnavdelning, 149 dinarer! :)

Jag vet inte om det är safe, men det är ju i alla fall nyttigare att vara medveten om det, det var nog inte jag. :O

19:13  
Blogger Dallerberg:

Jag har en jättefin födelsedagspresent till dig!

02:36  
Blogger Anna Nio:

Marre: Ooooh! *klappar förtjust händerna* :D

02:39  
Anonymous Anonym:

Jag har faktiskt också en president till dig... en sak jag köpte i Dublin...:)

05:30  
Blogger Anna Nio:

Erik: Wheeee! The joy! :D:D:D

14:46  

Skicka en kommentar

<< Home