Mr Rogers
För kanske någon månad sedan så började ett envetet knackande på någon annan dörr än min ute i trapphuset. Sedan hände det att jag sprang på en mycket missmodig och bitter man i trapphuset, som ofta stod och pratade med en dörr som inte svarade. Min slutledningsförmåga har lett mig till att koppla samman knackandet med dörrpratandet, och butterheten med ett uppbrott av något slag. Har de skilt sig? Är han utkastad? Är han en försmådd friare? Eller bara psykiskt störd? Oftast när jag kommer gående nedför trappen så går han ut också, men vänder direkt och går tillbaka in efter att jag lämnat trapphuset. Tror han att han lurar mig att han inte alls står där och vädjar och grälar, eller? Tokiga man. :D
Och nu står han och knackar och mumlar ute i trappen igen, jag undrar vad det är han pratar om? Och varför personen på andra sidan dörren aldrig verkar svara honom? Givetvis är det på ett språk jag inte förstår ett enda ord av ens om jag antsränger mig. Nyfikenheten i mig känner sig otillfredsställd, jag kanske skulle bugga dem och anlita en tolk för att få vetskap. :D
Och nu står han och knackar och mumlar ute i trappen igen, jag undrar vad det är han pratar om? Och varför personen på andra sidan dörren aldrig verkar svara honom? Givetvis är det på ett språk jag inte förstår ett enda ord av ens om jag antsränger mig. Nyfikenheten i mig känner sig otillfredsställd, jag kanske skulle bugga dem och anlita en tolk för att få vetskap. :D
Etiketter: Funderingar, Grannar, Personligt, Samtiden
0 Åsikter
Skicka en kommentar
<< Home