One day I'll fly away

Åh, jag vill upp upp och iväg, jag bubblar av livslust men kan ännu inte frottera mig till fullo i den.

Det är en underlig och inte så lite schizofren känsla att å ena sidan må bättre än jag gjort på mycket länge, kanske nånsin, och å andra sidan fortfarande inte kunna klassificeras som frisk nog att sköta ett normalt liv. Det är som att mitt friskare jag står och ropar på den fortfarande sjuka delen att skynda pååå, medan glada jag stampar otåligt med fötterna och knappt kan bärga mig tills jag får lägga vantarna på resten av mitt liv, och lämna den trasiga delen av mig själv för evigt bakom mig.

Det finns så mycket jag vill göra med mig själv och min tid, och de senaste tio åren har jag egentligen bara prokrastinerat bort, suttit av, väntat ut. Sorgligt men sant, men framför allt inget jag kan påverka nu, så då är det heller inget att hänga läpp för. Nya friska tag! Jag har en mental energi som en grävskopa, men en fysisk ork och kapacitet som en liten chinchilla. Det rimmar illa, även fast just det där rimmade jävligt bra, haha. Men jag försöker vara tålmodig, jag jobbar vidare, och jag har kommit ljusår framåt sedan maj förra året.

Det här är (snart) början på resten av mitt liv, and it's gonna be damn good!