11 april 2008

Fuckin' weirdo transvestite

Åhå, jag har blivit utsedd av sockerpärlan Fia att berätta för er exakt hur konstig jag är. Jag har gjort samma sak förut, men då var det bara sex ting som skulle förtäljas. Nu är babylyckan total och de konstiga sakerna har blivit sju (Se alla bilder i senaste Se & Hör!). Jag ger det ett försök att komma på sju nya konstigheter om mig själv då. Mycket nöje.

#1. På alla arbetsplatser jag haft vill jag äta lunch själv. Jag tar lunch så sent som möjligt för att i största mån garantera att det är tomt i lunchrummet, så jag får sitta där med min bok och min mat, i lugn och ro, utan tjattrande kollegor som jag ändå inte tycker om. Folk har mycket svårt att acceptera detta anticsociala beteende, och gör sitt bästa för att störa mig i min heliga lunch-ensam-tid. Ibland har jag varit tvungen att be dem vara tysta för att de stört mig så. Åh, vad detta provocerar folk, människans flockdjursmentalitet blir hotad av avvikare och enstöringar antar jag.

#2. Jag har aldrig provat droger. Eller, narkotika, skulle jag kanske säga. Jag fick morfin efter en operation när jag var femton, men det räknas inte eftersom det var mot smärta och inte självvalt. Jag har helt enkelt inget intresse av knark. Det är bara när jag ser på "Fear and Loathing in Las Vegas" eller "A Clockwork Orange" som jag kan känna att jag verkligen undrar hur det känns. Kanske jag provar om jag får en obotlig sjukdom som kommer gör att jag faller ned död inom ett år. Då är ju ändå allt fucked, so why not? Men annars, nej.

#3. Det tar mig ungefär fem minuter att uppskatta någons klädstil (och -storlek). Oftast synnerligen on point, också. Ibland händer det när jag är på stan att jag ser nånting som är så perfekt någon vän eller bekant att jag önskar jag hade råd att köpa det åt personen för att se om jag har rätt eller inte. Gör det här mig till en potentiellt perfekt personal shopper, månne?

#4: Jag har ett ofrivilligt, sinnessjukt bra minne för audio- och visuella ting. Filmrepliker, låttexter, snuttar ur tv-program, specifika foton, tidningsuppslag och liknande - det fastnar som insekter i kåda. Varför minns jag namnen på one hit wonder-artister från 90-talet (för att jag ser deras namn i vissa typsnitt i massor av tidningsuppslag)? Varför kommer jag ihåg totalt obskyra repliker från bortglömda filmer (för att något i bildkompositionen eller röstläget sticker ut)? Furthermore, varför kommer jag INTE ihåg vad jag läser i böcker, artiklar och liknande? Likaså fastnar ofta inte det som mina vänner, arbetsgivare, instruktörer och dylikt säger till mig, eftersom det inte sägs lika utstuderat som i en film eller en låt. Mitt textbaserade minne är totalt värdelöst.

#5: Jag kan verkligen inte vara oärlig när nån frågar hur jag mår eller hur läget är, trots att jag vet att det bara är en artighetsfloskel som man inte menar något med i 99% av fallen då frågorna ställs. Jag vet inte själv varför jag måste säga sanningen, och jag har försökt att svara som alla andra: "Jo tack, bra!". Men det GÅR inte. Jag säger som det är, på gott och ont.

#6: Jag tycker inte om jordgubbar, kaffe eller thé. Det är tydligen skitkonstigt. Smultron är gott, jordgubbsglass är gott, men inte jordgubben i sig. Och kaffe smakar ju päck även om man dränker det i mjölk och annat tokigt. Thé är likadant, spelar ingen roll vilken smak det är eller om det serveras med eller utan mjölk, honung, citron eller GULD. Det är helt enkelt inte gott. What to do? :D

#7: Om jag är i badrummet och det är mörkt, så kan jag inte titta i spegeln. KAN INTE. Jag är övertygad om att det kommer stå nån bakom mig, gärna Sadako eller någon annan skitnasty japansk skräck-figur. Jag kan bli nästintill paralyserad av rädsla inför denna tanke, så jag tvättar händerna så fort jag an och kutar sen tillbaka till sovrummet och undrar varför i helvete jag inte bara tände lampan. Heller ljusonda ögon än bultande skräckfilmshjärta för fan.

Etiketter: , , ,

5 Åsikter

Blogger Madde (maddepladder):

Mitt standardsvar när folk frågar hur det är (om läget för tillfället inte är bra) är "det är som det är". Jag ljuger därmed inte och säger att det är bra, men jag berättar inte heller hela bakgrunden till att det inte är bra. De personer som frågat av artighet nöjer sig med det svaret och det personer som verkligen bryr sig och vill veta mer frågar följdfrågor. Funkar utmärkt (oftast) för mig. :-)

17:24  
Anonymous Anonym:

#7 - jag är likadan, om jag e uppe o pinkar på natten så måste jag stirra ner i handfatet när jag tvättar händerna så jag slipper titta i spegeln, skitläskigt.

och #1 med, såklart man vill äta i lugn o ro och zoona ut allt annat så man orkar med o fortsätta jobba sen!

23:51  
Anonymous Anonym:

Både jag och vår kära moder vill också gärna äta lunch i fred! Måste vara ett släktdrag...:) Visst, om jag äter med folk jag gillar har jag inget emot det, men precis som du säger- att äta med den tjattrande apflocken är verkligen avskyvärt. Snacka om att kunna äta lunch hemma varje dag är en(av alldeles för få)fördelar med att vara brevbärare!

Jag har också en vana att faktiskt SVARA på frågan om hur man mår, istället för att bara haspla ur mig att: "jotack bara bra och bilen går fint?" Ofta märker man att folk blir besvärade när de får en, för det mesta, lång och deprimerande utläggning om hur jag verkligen mår! Skyll er själva, det var ni som ställde frågan! You've unleashed the fucking fury, som Yngwe Malmsten skulle ha uttryckt det! :D

12:00  
Anonymous Anonym:

Åh yes annabanana, du har som vanligt så rätt i så mycket! eller borde jag kanske säga att vi delar åsikt i rätt mycket?

1# - Verkligen! Jag hade tur som jobbade med min f.d bästa kompis på mitt f.d jobb & när vi hade lunch tillsammans var det jättetrevligt att inte äta ensam (doh!) men i övrigt.. blää! Klimakteriekärringar - hur unga de än var.

#2 - Kommentar överflödig. Jag instämmer.

#4 - oh yes. kanske inte i lika stor utsträckning, but still.

#5 - Ibland säger jag "jotack. jag andas". Då brukar folk bli rätt ställda, hihi.

#6 - Nu råkar jag gilla jordgubbar typ mest av allt, men I FEEL YOUR PAIN. Varför kan man inte bara få tycka om det man tycker om och inte tycka om det man inte tycker om utan att folk ska bli helt upprörda eller vilja omvända en? Jag är skitknepig med mat men det finns jättemycket jag gillar. Självklart ska det hela tiden fokuseras på, tjatas & gnatas om vad jag inte äter. Jävla människor. Hehe, nu blev jag lite upprörd här vilket inte var meningen, men jag är bara så himla trött på att folk bryr sig så himla mycket om vad jag inte äter. Jag är 27, it's getting old pipl!

#7 - Det är skiiiiitläskigt! Det går inte!

Jahapp, här har jag frikostigt prackat på dig en massa ointressant info! Håll tillgodo!

14:24  
Blogger Anna Nio:

Madde: Ja, jag har börjat säga "Jag lever ju", vilket också funkar ganska bra. :)

Linda: Mörka speglar är så jävla skräckfilmsaktigt!

Erik: Ja, jag tror nästan att vi är släkt faktiskt! :D

Haha, jag vet, åh de kan bli så besvärade! Dumma människor, fråga inte saker ni inte vill veta, ska det vara så svårt att begripa? :D

Sabina: Haha, roligt sammanträffande att vi hade så många mongolikheter! Jamen visst ska det jämt gnatas om det man inte vill ha? Åh! Kan de inte säga "Åh, jaså du gillar rödlök? Ja, det är ju både nyttigt och gott!", till exempel? Närå, svenne banan vill bara gnälla!

00:48  

Skicka en kommentar

<< Home