Minns du den stad?

En del städer besöker man bara en eller ett fåtal gånger, och sen aldrig mer. Man kanske reser igenom eller har en pojkvän vars mamma bor där eller nåt, och sen tar det slut med pojkvännen och då ger man ju inte en råttröv för hans morsa längre. Hur som haver så är det lite skumt med städer man en gång haft nån koppling till, men som sedemera förlorat all betydelse för en.

Jag har några såna (såklart), som jag tänkte berätta för er om. Och jag glömde Varberg (lätt hänt), den fick smyga sig in senare, och skämmas för allt buller den orsakade i föreläsningssalen.

Västerås
Det här är staden för det klassiska exemplet i brödtexten, except att det var en pappa och en sambo istället för en mamma. I Västerås tror jag att jag var en eller två gånger, trots att relationen ändå varade i väl pass två år. Jag antar att även min dåvarande kände att nöjesbarometern för Västerås inte var riktigt lika hög som för Stockholm, måhända. Särskilt lajbans stad var det verkligen inte i mina ögon i alla fall.

Trots min korta karriär i denna stad hann jag ändå supa halvt ihjäl mig på en hemmafest hos en #synthare, vilket slutade med upchuckreflexer för min del, som gjorde att jag och pojkvännen inte kunde gå till Västerås enda synthklubb, som planerat. Vi passade även på att nalla spaghetti av killen som hade festen, så jag fick i mig nåt annat än sprit. Värt!

Figeholm
För den som möjligen inte vet det, så ligger Figeholm i Småland. Man kan säga att det är en förort till Oskarshamn, om man så vill. Och det vill jag, jättegärna. Jävla förortsjävel, vill jag säga. Det finns inga bankomater i Figeholm, så stort är det, bara så ni har ett hum här.

I Figeholm har jag firat midsommar en gång, med ett par klasskompisar på gymnasiet, som var från just denna lilla håla. Med på festen var även deras respektive, varav den ene var en god vän till mig. En dyngrak barndomsvän (a.k.a. landsortspucko) till den ena klasskompisen (som råkade vara den som var ihop med min kamrat) bestämde sig för att hitta på att jag och pojkvännen minsann stått och hånglat. Vilket vi givetvis inte hade gjort. Men det vidhöll bondlurken nonetheless.

Jaha. Det var ju en trevlig midsommar, måste jag säga. Jag åkte inte tillbaka någon mer gång.

Mantorp
Det här kan vara ett lite väl luddigt och för den delen helt fabricerat minne, men jag tror att jag besökt en annan klasskompis hus i Mantorp, Östergötland. Men jag minns inte hur det kan ha kommit sig, eller varför jag skulle ha haft något ärende dit, så jag tror vi lämnar hela Mantorp åt sitt öde, helt enkelt.

Arvika
Okej, i Lervika har jag ju faktiskt varit många gånger (sex, för att vara exakt), för att vara full och lortig och sova dåligt på en stor gräsplätt en bit utanför stan, en gång om året. Men eftersom jag slutat åka på festivaler och dessutom bara varit där en gång varje sommar, så har även Arvika förpassats till den där märkliga delen av minnet där man då och då får plötsliga minnesbilder av en butik eller en gata, i någon stad som man egentligen inte kommer ihåg.

Det jag minns av Arvika är ungefär att det finns en tågstation och ett Wilys vid torget, och nånstans i närheten av affären finns en restaurang som man kan passa på att utnyttja spolbara toaletter och rinnande vatten samt tvål på. Mmm, festivalskabb!

Varberg
I Varberg har jag varit ett par gånger, återigen en gammal pojkvän som hade släkt där. Det jag skådat av Varberg var att släkten bodde i tjottahejti, även för att vara Varberg, och jag led med tonårsbarnen som jag misstänker hade velat ha gångavstånd till centrum. Alltså ett riktigt stadscentrum, inte Varbergs dito.

Jag har även badat på ett stort badhus där. Det var skitkallt och jag hatade det, som jag altid gör när det gäller bad. Sen tog förhållandet slut och slapp då gjorde jag slut med Varberg också. Halleluja, inget mer kallt badande!

Malmö
Det här kan te sig en smula märkligt, att Sveriges tredje största stad är ett sånt UFO för mig, men Malmö är inte alls en stad jag besökt mycket.

Under min gymnasietid var jag där en gång, med min klass, för att gå på BUFF. Sen var jag aldrig där mer, förrän jag började dejta en skåning i några månader, många herrans år senare. Jag hann väl komma dit en tre-fyra gånger, innan vi kom på att det inte funkade så bra. Så vi slutade ses, och då hade jag liksom inte så mycket skäl att åka tillbaka till Malmö igen.

Med tanke på att jag har många polare där så låter det onekligen taskigt och onödigt att bara spola hela staden på grund av en ynka kille, men det hade känts så väldigt obekvämt att åka dit och inte umgås med skåningen. Men ändock märkligt att umgås också. Sådär som det blir ibland. Allt blir fel och inget blir rätt. Så då blev det inget mera Malmö.

Men nån gång ska jag nog åka tillbaka på en visit. Det är ändå en fin stad med mycket bra människor i. Trots att de är skåningar. :D