WoW - det kalla kriget

Att bråka suger. Att bråka på internet ger begreppet "sugigt" helt nya, oanade dimensioner, nästan parallella universum av sugighet, rent av.

Med tiden lär man sig att ingorera puckon eller åtminstonde att inte fortsätta käbbla med människor som bevisligen har svalt sin egen hjärna och sen slickat sig glatt om munnen. Men ibland går man mot bättre vetande och kan inte hålla sig. Efter många år av internetbruk har jag tyglat mig själv till att inte skriva saker som AMEN DIN MISSBILDADE AIDSHORA, DU MÅSTE VARA UPPFÖDD I EN DAGGMASKKOLONI, DU HAR JU BARA BRUNSÅS I SKALLEN! och dylikt, utan håller mig sakligt till det ämnet gäller samt fäller stilrena små svidande skott istället. Det mesta går att urskuldra sig med att man faktiskt bara argumenterar för sin sak, och man har inte kallat nån för tjockis eller apjävel, så de kan inte kasta tillbaka ens egen skit. Det känns bra när stormen bedarrat, att man kept ones cool, så att säga. Det känns som man vann hur skiten än slutade då. Enda undantaget är förstås om man grälar med nån som är lika bra, eller ännu bättre, på att formulera sig spydigt och elakt utan att egentligen använda fula ord, men då handlar det inte längre om en debil varelse heller, utan bara nån som förmodligen är skvatt galen och har en avvikande personlighet. Med andra ord, en typ av människa man (ännu hellre än de aphjärnade ditona) håller på ett par mils avstånd från sig själv. Minst.

Värst är när man måste ta en strid med nån, och dessutom nån som man har en personlig koppling till, t.ex. en handläggare, arbetsgivare, kamrat eller ett företag, som gjort en någon oförrätt man faktiskt måste reda ut. På ett sätt är det skönt med mail i såna lägen, man kan fundera ordentligt på vad man vill ha sagt, hur man vill säga det och när man vill säga det. Sen säger man det och klickar på "send" och så känns det som att man är klar. Fast det är en falsk känsla av trygghet, för man är ju inte klar. Den som fått mailet kommer förr eller senare att öppna, läsa och reagera. Och detta leder till att det finns dagar då man måste stålsätta sig innan man loggar in på sin mail. Magen bli helt kall och hård och man känner hur ansiktet stramar av spända muskler. Ibland håller jag till och med andan en kort stund också. För varje gång man loggar in och inte fått svar känns det som en kortvarig lättnad, men på det hela taget blir det bara värre och värre för varje gång, eftersom man då måste uppleva obehagskänslan varje gång man kollar mail, tills personen behagar få tummen ur arslet och svara.

Jag sitter just nu och gör detta, varje gång jag kollar min mail. Allt på grund av uselheten i importavgifter och jävelskap, på grund av bristande kommunikation hos UPS och företaget jag beställt från, och fram för allt på grund av fräckheten hos företaget i att bara stjäla pengar från mitt konto (jag sa uttryckligen att de kunde behålla varan hellre) för UPS räkning.

Och allt detta för lite hårfärgs skull. Det är synd om människan.