Tio underskattade filmer
Jag följer ett exempel jag hittade för ett bra tag sen, och listar tio stycken filmer som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet eller erkännande.
Gravt underskattad, hysteriskt svart och satirisk pärla, med Meryl Streep och Goldie Hawn som de bittra argbiggorna, en sällsynt töntig och fetlagd Bruce Willis, samt Isabella Rossellini som magnifik nutidshäxa. Miljöer, foto, repliker, musik, regi (Zemeckis) och agerande är felfritt utfört, och alldeles lagom överdrivet för att passa handlingen och situationernas skruvade utvecklingar.
Så gott som okänd, men underbar, modern tolkning av sagan om Rödluvan och vargen, där rödluvan bor i ghettot med en dysfunktionell familj medan vargen låtsats vara en hjälpsam mentor åt problembarn. Med alltid lika fantastiska Reese Witherspoon som white trash-tonåring och Kiefer Sutherland som en synnerligen obehaglig varg. Och som om det inte vore nog: musik av Danny Elfman, som en extra bonus!
Jag förstår inte varför det verkar som att ingen utanför filmbögskretsar har sett den här mörka och elaka guldklimpen av, förvisso väldigt ojämnt lyckade Gus van Sant. Nicole Kidman är perfekt som kärriärkåt men ack så talanglös småstadsbrutta som tittat för mycket på tv och skaffat sig lite väl vassa armbågar. Missa för allt i världen inte ett stiligt litet skådisinhopp av Cronenberg himself också!
Mads Mikkelsen är en erkänt duktig och het karl. I den här finfina danska, svarta komedin är dock bara en av dessa. Och lyckligtvis är det inte talangen som försvunnit, då hade filmen knappast varit värd att nämnas. Snarare är Mikkelsen frånstötande i både karaktär och utseende, men inte desto mindre är det här en film att älska.
Filmen är så gott som förbisedd här i Sverige i alla fall, men jag hade turen att få se den på SFF för några år sen. Rapp, fyndig och fruktansvärt underhållande modern deckarhistoria med Robert Downey Jr. som skickligt misslyckad klantskalle som dras in i en rad märkliga mord, försvinnanden och felaktiga identiteter. Och Val Kilmer i en underbar roll som spetsig vitsig bögdetektiv kan man ju bara inte missa (nej, det kan man inte).
Alltid oförutsägbare Takeshi Kitano briljerar i denna vansinnigt underhållande men ändå fina historia från 2003. Låt inte den träiga plotbeskrivningen hindra er från att se den, dialog och karaktärer gör den ack så värd två ynka timmar av era liv.
Jag såg den här först då den gått från bio, via DVD, till filmkanal och slutligen ända till botten: vanlig TV. Men när jag väl såg den satt jag som fastnaglad. Sorgligt underskattad och alltför osedd, men ändock en väldigt välgjord och isande berättelse. Inte en tråkig stund, som jag minns det - förutsatt att man gillar krypande och psykologisk skräck, förstås. Och så är det ju Dexters syrra i titelrollen!
Fantastiskt fin och hjärtvärmande anime om tre uteliggare som hittar en övergiven bebis, och bestämmer sig för att återbörda den. Otroligt vacker att se på, och parat med ett synnerligen fyndigt manus blir den en feelgood-film som även riktiga feelgoodfilmhatare som jag, och likasinnade gamla surkart, bara måste älska.
David Fincher kan om han bara vill, vilket han vill oftast, och så är fallet även med detta spänningspiller där man varken vet ut eller in eller vem som talar sanning mest hela tiden. Michael Douglas har sällan varit bättre (ärligt talat är han i princip aldrig det), enda undantaget är "Falling Down", förstås.
Av nån anledning suckas och grymtas det ofta när den här filmen kommer på tal, fast jag kan inte for the life of me förstå varför. Den har ett oerhört intressant koncept, är snyggt utförd och känns inte platt eller trött för fem öre. Gillar man snygga och creepy monstereffekter är den ett måste. Jag skulle vilja påstå att den enda negativa aspekten är att man måste orka titta på Shannon Elizabeth (den nakna utbytesstudenten i "American Pie"), men det står man ut med, jag lovar.
"Döden Klär Henne" (1992)
Gravt underskattad, hysteriskt svart och satirisk pärla, med Meryl Streep och Goldie Hawn som de bittra argbiggorna, en sällsynt töntig och fetlagd Bruce Willis, samt Isabella Rossellini som magnifik nutidshäxa. Miljöer, foto, repliker, musik, regi (Zemeckis) och agerande är felfritt utfört, och alldeles lagom överdrivet för att passa handlingen och situationernas skruvade utvecklingar."Freeway" (1996)
Så gott som okänd, men underbar, modern tolkning av sagan om Rödluvan och vargen, där rödluvan bor i ghettot med en dysfunktionell familj medan vargen låtsats vara en hjälpsam mentor åt problembarn. Med alltid lika fantastiska Reese Witherspoon som white trash-tonåring och Kiefer Sutherland som en synnerligen obehaglig varg. Och som om det inte vore nog: musik av Danny Elfman, som en extra bonus!"To Die For" (1995)
Jag förstår inte varför det verkar som att ingen utanför filmbögskretsar har sett den här mörka och elaka guldklimpen av, förvisso väldigt ojämnt lyckade Gus van Sant. Nicole Kidman är perfekt som kärriärkåt men ack så talanglös småstadsbrutta som tittat för mycket på tv och skaffat sig lite väl vassa armbågar. Missa för allt i världen inte ett stiligt litet skådisinhopp av Cronenberg himself också!"De Gröna Slaktarna" (2003)
Mads Mikkelsen är en erkänt duktig och het karl. I den här finfina danska, svarta komedin är dock bara en av dessa. Och lyckligtvis är det inte talangen som försvunnit, då hade filmen knappast varit värd att nämnas. Snarare är Mikkelsen frånstötande i både karaktär och utseende, men inte desto mindre är det här en film att älska."Kiss Kiss Bang Bang" (2005)
Filmen är så gott som förbisedd här i Sverige i alla fall, men jag hade turen att få se den på SFF för några år sen. Rapp, fyndig och fruktansvärt underhållande modern deckarhistoria med Robert Downey Jr. som skickligt misslyckad klantskalle som dras in i en rad märkliga mord, försvinnanden och felaktiga identiteter. Och Val Kilmer i en underbar roll som spetsig vitsig bögdetektiv kan man ju bara inte missa (nej, det kan man inte)."Kikujiros Sommar" (1999)
Alltid oförutsägbare Takeshi Kitano briljerar i denna vansinnigt underhållande men ändå fina historia från 2003. Låt inte den träiga plotbeskrivningen hindra er från att se den, dialog och karaktärer gör den ack så värd två ynka timmar av era liv."The Exorcism of Emily Rose" (2005)
Jag såg den här först då den gått från bio, via DVD, till filmkanal och slutligen ända till botten: vanlig TV. Men när jag väl såg den satt jag som fastnaglad. Sorgligt underskattad och alltför osedd, men ändock en väldigt välgjord och isande berättelse. Inte en tråkig stund, som jag minns det - förutsatt att man gillar krypande och psykologisk skräck, förstås. Och så är det ju Dexters syrra i titelrollen!"Tokyo Godfathers" (2003)
Fantastiskt fin och hjärtvärmande anime om tre uteliggare som hittar en övergiven bebis, och bestämmer sig för att återbörda den. Otroligt vacker att se på, och parat med ett synnerligen fyndigt manus blir den en feelgood-film som även riktiga feelgoodfilmhatare som jag, och likasinnade gamla surkart, bara måste älska.
David Fincher kan om han bara vill, vilket han vill oftast, och så är fallet även med detta spänningspiller där man varken vet ut eller in eller vem som talar sanning mest hela tiden. Michael Douglas har sällan varit bättre (ärligt talat är han i princip aldrig det), enda undantaget är "Falling Down", förstås."Thirteen Ghosts" (2001)
Av nån anledning suckas och grymtas det ofta när den här filmen kommer på tal, fast jag kan inte for the life of me förstå varför. Den har ett oerhört intressant koncept, är snyggt utförd och känns inte platt eller trött för fem öre. Gillar man snygga och creepy monstereffekter är den ett måste. Jag skulle vilja påstå att den enda negativa aspekten är att man måste orka titta på Shannon Elizabeth (den nakna utbytesstudenten i "American Pie"), men det står man ut med, jag lovar.
// Anna Nio kl 8.9.09
0 Åsikter
Skicka en kommentar
<< Home