I'm tired of using technology

Jag anser inte mig själv vara en oteknisk person, men inte heller sådär ypperligt teknisk. Jag klarar mig, helt enkelt. Jag trivs bättre med mekanik än ren teknik, ska dock sägas. Det finns något oslagbart med logiken i att "tryck ned den här så pressas den här saken ned under knappen", jämfört med "klicka här så börjar ett program göra förutbestämda saker". Det förstår jag inte alls hur det fungerar, så när nånting med datorn krånglar blir jag så frustrerad. Jag kan inte se fysiskt var felet sitter, alltså kan jag inte åtgärda det, eller nånsin förstå fullt hur det fungerar. Det är som nåt slags voodoo.

Men jag använder ändå datorer, och program och olika webbtjänster (eller vad vi nu ska kalla det), som till exempelvis den här bloggen, facebook och liknande communities, mail, Google, Filmtipset och Imdb. Men sen har vi de här påhitten som jag bara inte förstår mig på. Antingen ser jag bara inte tjusningen, eller så tycker jag bara det är lite obehagligt att jag inte har en aning om hur det fungerar.

1. Twitter
Det spelar verkligen ingen roll hur många som tjatar om det här, jag ser absolut ingen som helst poäng i saken. Om jag är intresserad av vad mina vänner gör precis NU så har jag fejans statusuppdateringar, och nåt hundratal vänner som plitar ned information där. Är jag så pass intresserad av en specifik människa att jag vill veta mer om honom eller henne, så föredrar jag att läsa personens blogg eller nånting liknande, nånting substansiellt, och inte två rader per händelse. Är jag inte så intresserad av personen så räcker två rader, men varför skulle jag då följa människan? Idiotiskt, lägg ned skiten.

2. Spotify
Tydligen kan man spara ned sina playlists på sin egen hårddisk numera, vilket gör Spotify avsevärt trevligare än jag först tyckt. Men det hindrar inte det faktum att alla älskar det, och själv har jag, de gånger jag försökt använda det, inte hittat vad jag sökt efter, vilket förstås gör att jag inte ser nån poäng i att använda det. Sen ska tilläggas, att jag föredrar att scrolla i listor på musik, och välja vad jag gillar utifrån dem, än att fritt försöka komma på allt jag skulle vilja höra (dåligt minne och bred musiksmak). Ja, jag kan välja från mina vänners listor antar jag, men nån gång kommer man vilja bygga en helt egen lista. Dessutom känns det lite som att man ska försöka bygga upp sitt mp3-bibliotek en gång till, och det skulle jag aldrig orka göra (which is why jag har en extern backup-disk med allt sånt på. *flashiga teknikskills*). Oh, och reklamen i gratisversionen, herregud så störande!

3. Torrents
Jag gillar torrents, det är praktiskt och funkar rätt bra, men det är det där läskiga och obegripliga igen. Allt jag vet är att jag har ett torrentprogram installerat på min dator, och när jag klickar på "ladda ned denna torrent" så startas det automagiskt. Annars vet jag inte var det ligger eller hur man öppnar det (och jag har letat). Vilka är alla de som laddar upp? Hur funkar det rent praktiskt? Jag tänker mig miljoner små sladdar som är kopplade mellan alla användare, ungefär som jag försöker förstå hur internet fungerar. det ger mig huvudvärk. Plus att man inte får ladda ned längre, det är mycket obehagligt. Btw, försök inte förklara hur det fungerar, när folk gör det får jag verkligen huvudvärk. Det får förbli en av livets mysterier, helt enkelt.

4. Tumblr
Man kan posta bilder och länkar, men ingen kan kommentera nånting och ofta skriver folk ingen bildtext, så man vet inte vad det är för bild eller varför den postats. Jag ser inte poängen att ha en webbsida öppen för vem som helst att se, men inte vilja ha nån feedback, eller varför man lägger upp intressanta saker som ingen utom en själv och extremt insatta förstår. Varför har man då inte bara en bildmapp på hårddisken istället, som man tittar i när man vill se fina bilder? Eller, jag vet inte, en blogg, kanske?

5. MySpace
Jag kan inte skriva nånting till nån jag inte är vän med, men om jag inte skriver nånting till nån jag inte redan känner, så vet jag ju inte om jag vill bli vän med den eller ej. Moment 22, precis som Twit-helvetet. Mail finns, men jag har dåliga vibbar av sånt; Som tjej har jag fått alltför många "Hej, hur är läget? Du var fin! *FLÖRT*"-mail från fjantiga kåtkillar på olika communities för att spy galla så fort jag får mail av en okänd mansperson. Dessutom verkar MySpace endast gå ut på att ha så många vänner som möjligt, att skriva "Thanks for the add", samt att göra reklam för sig själv, sin skiva eller sitt företag. Vad ska man annars göra där? Dödstrist!

6. Flickr
VM i fulaste fotosajten, herregud. Varför kan man inte ha en tydligare överblick över alla album och bilder som en viss person postar? Och varför visas de i så fult format? Och varför slajdar bilderna jag vill titta på efter den jag just klickat upp, alltid undan så man måste klicka runt i förvirrad panik för att försöka hitta tillbaka, tills man bara ger upp? Varför, varför, varför? Men värst av allt är att det är omöjligt att registrera sig så man kan kommentera, i alla fall för mig. Jag hade visst nåt halvskapat gammalt konto när jag försökte skapa ett nytt för några månader sedan, till vilket mailadressen jag ville använda var knutet, vilket gjorde att jag alltså inte kunde använda den i det nya kontot. För att byta ut existerande adress måste man ange en annan, men eftersom jag bara har två mailadresser var den ena upptagen här och den andra upptagen där, och det gick inte att byta plats på dem. Jävla idioti.

Jag tycker om lampor, symaskiner och klockor. Där ser man vad som gått sönder och kan byta ut det, eller åtminstonde lämna det till nån som omgående ser felet och kan byta ut det.

En trasig dator känns som en psykiskt sjuk människa: det finns eoner av möjligheter och brakmiljarders vinklar och vrår där sanningen kan gömma sig.

Fyfan.