Beware the beast Man

Jag förstår mig inte på folk som gör följande saker:

• Börjar prata med mig ute på stan, fast de omöjligt kan missa mina gigantiska hörlurar. Tror de att det är öronmuffar? Eller att jag har så låg musik att jag ändå hör allt och alla omkring mig? Varför skulle man i så fall lyssna på musik, frågar jag mig, det skulle inte bli annat än ett sorlande brus av allt omkring en tillsammans med musiken. Nej, när man har hörlurar på sig, eller öronsnäckor i öronen, så hör man inte vad du säger. Signalera visuellt först så att jag ser att du vill säga nånting, eller ännu hellre: låt mig vara ifred, jag vill ändå inte prata med främlingar. Hur tänker de egentligen?

• De som precis alltid tar med sig sin pojk- eller flickvän överallt, utan att tala om att han/hon hakar på, utan att kolla så det är okej att han/hon kommer med, och sen sitter de förstås alltid tätt intill och kan inte lämna varandras sida. Det är inte gulligt, det är maniskt. Och om jag bestämmer att gå och fika med en kompis så utgår jag från att det är vi två som ska ses. Inte vi två och personens partner. Jag vill umgås med individer, inte sammansmälta hybrider. (Åh, jag borde ju skriva låttexter, vilket rim!) Hur tänker de egentligen?

• Människor som fäller tramsiga kommentarer om min klädstil, alternativt bara pekar, stirrar eller skrattar. Jag må klä mig avvikande från normen, men så jävla konstig ser jag faktiskt inte ut. Jag begriper inte hur vuxna människor kan bete sig på det här sättet, vet inte alla att det är fult att peka? Men ännu märkligare finner jag det att folk tycker det är en bra idé att tala om för vilt främmande människor vilka negativa reflektioner de hyser angående dennes utseende. Jaha? Varför det? Jag ser strykfula stilar vart jag än går, och de flesta människors paltor skulle jag inte ge ett ruttet öre för, och ännu mindre troligt är det att jag nånsin skulle vilja ikläda mig dem. Men jag säger ingenting till dem, varför skulle jag göra det? Vi har olika smak bara. Varför är det så svårt för normisar att förstå, att den som klär sig annorlunda, ofta gör det just för att det är annorlunda? Det är inte ett misslyckat försök att passa in, trust me. Hur tänker de egentligen?