Supersize me?

Jag har, enligt mig själv, en ganska proportionerlig fysik. Inga galet långa eller stora kroppsdelar, likaså ingenting som sinnessjukt mycket mindre än det borde. Jag är en smula vertically challenged i helhet, men som sagt, alla kroppsdelar passar bra ihop utan att sticka iväg åt några extrema håll. Ändå kan jag i princip inte ha några som helst kläder, inte utan att sy in, ändra om eller lägga upp!

Jag ska förklara, vi börjar från grunden och jobbar uppåt!

Fötter:
Jag har en perfekt storlek 37 på längden, men bredden på foten, vid tårna, är helt klart en 38. Jag tittar på mina fötter och ser inget som helst onormalt med dem, de ser inte breda ut och de ser inte konstiga ut. Men ändå får jag hålla mig till sneakers och kängor i 1-1,5 nummer för stora skor, och merparten av alla klackskor kan jag glömma.

Jag har i alla fall inte för långa fötter. :D

(Darth, höhö) Vader:
I stort sett alla stuprörsjeans jag provar fastnar över vaderna. Det blir helt enkelt lufttätt och galet tight just där. Jag ser ingenting konstigt med mina vader, de är inte feta och de har inte några gigantiska muskler. De ser välsvarvade och normala ut. Men jag får avstå från merparten av alla pants med smala skaft nedtill, för mina vader är för stora, enligt butikernas mått.

Eh, lagom tighta brallor? Jeez!

Benlängd:
Alla, och nu menar jag alla, brallor som finns i butikerna nu för tiden, är ungefär en decimeter för långa för mig. Jag drar en storlek 34, eller XS, och är 164 centimeter lång. Jag har som sagt inte onormalt korta, eller långa ben. Trots detta är jag alltså tio centimeter för kort i benen för att passa in i butikernas uppfattning om vad en 34:a ska ha. Samma sak händer om jag provar tumstorlekar där man inte kan välja benlängd. Jag har "26 i midjan, och ungefär "31 i benen ("30 slutar prick ovanför fötterna), men braxor i storlek "26 ser ut att vara närmare "34-35 i längd. Varför? Vem kan ha dessa byxor?

Var är fötterna?

Lår:
Jag har slutat försöka köpa byxor utan stretch, eftersom det är helt omöjligt att passa in i vanliga jeans. De brallor som passar över höfterna är som stora Ica-påsar över låren, och sitter de bra över låren så fattas det fem centimeter för att kunna knäppa dem över höfterna. Jag ser ingen opassande diskrepans mellan lår och höft, men ändå så var det minst tio år seden jag provade vanliga jeans. Jag har helt enkelt gett upp det där.

90-talet ringde, de vill ha tillbaka sina påsjens

Höfter/gren:
Jag har en tydlig midja, och jag har tydliga höftben. Jag vill att mina brallor och kjolar ska sitta helst på höftkammen, annars i midjan, á la 40-tal. Ändå sitter 99% av alla plagg mellan en tum ovanför höftbenen, och en tum nedanför naveln. Varför? Mina höfter ser lagom höga ut och helt proportionerliga med resten av kroppen. Trots det får jag se mig om med ljus och lykta efter byxor som har lagom kort gren för att passa mina höfter. Jag har helt tydligen en 2,5-5 centimeter för kort gren, enligt klädföretagen.

Jeans på höften, as god intended

Midja:
Jag äger nog max fem plagg som inte är insydda över midjan, trots att jag tycker attt den är helt proportionerlig till överkropp och stuss. Det här är ett av mina minsta problem, eftersom det är enkelt att sy in tröjor och kläningar med två snabba raksömmar, åtminstonde. Icke desto mindre irriterande är det, att allt sitter som pyjamastoppar på mig innan jag farit över det med maskinen. Jag handlar också väldigt ofta på barnavdelningarna, eftersom storlekarna där är mer anpassningsbara till mina mått, trots att jag även här måste sy om för att det ska passa min kropp.

Minimidja på Dita

Överkropp:
Här har jag äntligen tits och axlar som passar in i det mesta, halleluja! Jag behöver sy in överdelar lite grann över bysten, men inte alltid. Dock ska det tilläggas, att tydligen är min överkropp för kort. När jag provar västar eller annat formsytt märker jag att plaggen i fråga passar perfekt om jag hissar upp dem, så att jag har två gapande lufthål mellan varje axel och västen/plagget. Det fattas helt enkelt fem centimeter på höjden, mellan bröst och axlar. Likaså stöter jag på problem när det gäller axelbandslösa toppar och klänningar, som är formsydda och har såna där skenor insydda. De pressar ihop mina revben till besinningens gräns, samt totalmosar mina boobs. Tydligen ska man ha en bröstkorg som är ungefär en tum mindre, och även en byst som är kraftigt förminskad, men bara när det gäller den sortens plagg, inte annars! Det är inte utan att man blir jävligt förvirrad.

Såna här plagg går alltså inte för sig!

Summa sumarum:
Jag har breda tår, feta vader, sjukt korta ben, jättelåga höfter, alldeles för smala lår/för breda höfter, för liten midja, för bred bröstkorg, för stora/små bröst och för kort överkropp. All in all så vill de ha mig bredare och smalare och runt 17,5 centimeter längre än jag är idag. Vilket skulle göra mig över 180 centimeter lång. Är det verkligen standardlängd på tjejer av idag? Jag bevtivlar det starkt.

Och som att denna förvirring inte vore nog, så känner jag massor av större, mindre, bredare, smalare, längre och kortare tjejer, som inte heller passar in i några kläder. De har precis samma typ av problem som jag har. Men för vem, och för vilken kroppstyp är det som klädföretagen designar egentligen? En ideal-modell-kropp? Även brudar som har modellkropp kan ju inte hitta kläder, så för vem är det gjort, då? Nån slags alien? Eller blundar de när de syr? Kör de Ole Dole Doff när de väljer mått?

Jag börjar tro att det är en konspiration, och jag är glad att jag har en symaskin. Annars skulle jag behöva gå i säckväv jämt.