Istanbul, not Constantinople

Mina zigenarvibbar fick äntligen lite näring, då vi för några veckor sen tog vårt pick och pack och åkte till Istanbul, Turkiet på semester!

Omysig utsikt, samt anledningen till att vi vaknade vid nio varje morgon

Vårt trygga lås på hotelldörren. :(

Söndagen den tolfte april bar det av till Arlanda, där vi lämnade ett soligt Stockholm till utbyte mot ett mulet Istanbul. Bad deal, rent vädermässigt, men inte annars. Lyckligtvis blev vädret bara bättre och bättre under den vecka vi var där, trots att det var bitande kallt den första kvällen. Vårt hotellrum visade sig dock vara en smärre katastrof: unket, nedgånget, smutsigt, trångt, fult, ofräscht, trasigt och med utsikt mot en vägg. Varje morgon började det borras någonstans i närheten, och detta pågick to the best of our knowledge HELA DAGEN. Varje dag. Även söndag! Härliga tider!

Katt till salu? Samt Turkish Delight till salu. :D

Istanbul visade sig dock vara en riktig pärla, med kontraster av sällan skådat slag, mängder av kulturhistoria och så mycket fina mattor, lampor, keramik och dylikt att man önskade sig en Trissvinst ögonaböj, samt ett privatplan för att kunna frakta hem hela klabbet med. Nu köpte vi givetvis inte såna saker, eftersom vi saknar både vinstpengar och privatjet, men det blev i alla fall lite tröjor, tofflor, en anden-i-lampan-oljelampa och en rosa, pytteliten Adidasjacka samt ett par knallgröna Converse för min del. Att detta är ljusår från att vara äkta Adidas och Converse skiter jag fullständigt i, det är modellerna och färgerna jag vill ha, inte märket.

Tünel! Den nästa äldsta tunnelbanan i världen, och den går endast en station: uppåt eller nedåt, därav den snygga lutningen på plattformen. Och Jocke. :D

Dessutom är jag äntligen lycklig ägare till en äkta fez! Hurrag! Mamma berättade om en tokig norrman som var med på samma resa som hon och pappa gjorde nyligen, till Jordanien. Norrmannen hade för vana att köpa med sig en typisk huvudbonad från alla länder han besökte, och på frågan om varför han gjorde detta hade han svarat att det var för att det var så roligt att ha på fester! Vilken underbar människa! Det är precis det jag också tänkt mig att ha i framtiden, när jag fått resa runt mer och köpt mer skojiga hattar. Hattfest är bäst! :D

En bråkdel av basaren, samt en glad försäljare vid namn Mehmet!

Basaren var helt fantastisk, men samtidigt totalt panikingivande: föreställ er att gå runt i valfritt shoppingcentrum en löningsfredag i rusningstid. Lägg sen på antalet människor till minst det dubbla, öka butikantalet med fem samt tänk er att varje försäljare ROPAR åt er, viftar med händerna, och ett flertal av dem också kliver fram för att försöka stoppa er, en hel del tar även tag i er för att försöka dra in er i sin butik. Addera in faktumet att ni är uppenbara turister = mer pengar och mer benägna att faktiskt köpa nånting = ännu mer uppspelta försäljare. Alltså sprintar man genom alla stånd och gator och stannar bara när man känner sig omedelbart dragen till något. På ett sätt är det bättre, då man inte riskerar att köpa saker man sedan ångrar i lika stor mån, men på de flesta sätt är det givetvis väldigt stressande och ganska jobbigt. Jag gillar inte ens när en försynt butiksanställd frågar om jag vill ha hjälp, efter att jag varit ifred i butiken i 5-10 minuter redan innan. Brrr.

Sinnessjuka mängder prylar, samt en söt kisse med egen sovplats

Tricket att ljuga om härkomsten verkade funka på prissättningarna i alla fall. Tydligen får svenskar, tyskar och holländare saftigare prisförslag än exempelvis polacker, så det är att rekommendera att INTE säga var man verkligen kommer från. Vi körde på Polen-temat ett tag, tills en gammal nasare började prata polska med oss. Uh-oh, busted. Sedan var det Estland eller Lettland som gällde, det verkade de inte känna till alls. :D

Jocke är nästan för lång för att gå in i Hagia Sophia, samt jag på övervåningen

Hagia Sophia

Yerebatan Serayi: upplysta pelare samt fiskar

Vi besökte Hagia Sophia, Yerebatan Sarayi, Gülhane Park, tre olika museum, som sagt, basaren, Kiz Kulesi, Galata Kulesi och såg även mycket annat, både gammalt och nytt. Staden genomgår just nu omfattande ansiktslyftningar, så överallt finns relativt nybyggda lekparker, nyanlagda gräsmattor och mängder av underbara, prunkande blommor. Metron och bussarna byggs ut och upp och de kulturella arven genomgår metodiska restaureringar, och allt detta bidrar ytterligare till paradoxerna mellan gammalt och nytt, fattigt och rikt.

Blomster och mera blomster, i Gülhane park

Lyckan att äntligen hitta en brevlåda, samt en vilande busschaufför utanför Blå Moskén

Där fanns så mycket intressant att se och upptäcka, att vi har nog för en vecka till, så nån gång framöver måste vi åka tillbaka, fram för allt för att jag är så galet sugen på att åka på exkursion till Troja, samt Gallipoli, vilka bekvämt nog ligger hyfsat nära varandra. Jag gillar när man varit förutseende nog att hålla ett slag i närheten av ett annat känt slag, många hundra år senare. :D

Vi letade för övrigt i tre dagar efter postkontor, frimärksförsäljning och brevlådor. Det är inte överdrivet tydligt skyltat till postkontoren, kan man lugnt säga, och brevlådan jag så lyckligt omfamnar på bilden var den enda vi såg på hela veckan!

Den tjockaste hunden av dem alla, samt jag utanför Kiz Kulesi

Givetvis gjorde vi en liten båttur också, med så mycket vatten omkring staden vore det skam att låta bli. Vårt mål med resan var den pyttelilla ön där the Maiden's Tower står, ensamt ute i Bosporen. Den vanligaste legenden om tornet är som följer:

En sultan fick en dag en profetia från ett orakel, om att hans älskade dotter skulle bli biten av en orm på sin 18-årsdag, och dö. Sultanen ville till varje pris förhindra detta, så han lät sätta sin dotter i tornet, och var själv den enda som besökte henne. När hennes födelsedag kom var sultanen så glad och lättad att han kringgått oraklets profetia, att han tog med sig en korg med exotiska frukter för att fira.

Då dottern sträckte ned sin hand i korgen för att ta en frukt, låg där en orm som gömt sig under frukten. Ormen bet henne, och flickan dog i sin fars armar, just som oraklet sagt. Därför kallas tornet idag för the Maiden's Tower, eller Kiz Kulesi på turkiska.

Döingar! :D

Ett argt lejon, samt en romersk hermafrodit. De bor på varsitt museum. :D

Inte den faktiska Trojanska Hästen, obviously. :D

Tre stycken museier (Museum? Plural?) hann vi med att besöka, även om vi inte orkade se mer än på sin höjd en femtedel av Arkeologiska muséet på grund av a) trötthet efter en veckas turistande, och b) storleken på muséet! Ginormous! Tre våningar, en huvudbyggnad av modell enorm, samt två flyglar, var och en lika stora som huvudbyggnaden. Pust!

Bilägarkatt, samt raring med tre ben!

Överallt fanns mängder med utekatter och -hundar. Först blev man lite ledsen, av tanken på att de flesta nog inte hade några hem och därigenom säkert hade det svårt med mat och trygghet, men faktum är att åtminstonde hundarna i de flesta fall var synnerligen välnärda (a.k.a. tjockisar. :D), och dessutom öronmärkta. Även många av katterna hade egna små sovplatser i och utanför butiker, folk som klappade och kliade dem och så vidare, så de bryr sig faktiskt om sina strykardjur, vilket känns himla fint i hjärteroten. :D

Världens högsta jävla mur, samt en ostpaus. :D

Snygg varningsskylt, samt en pliktskyldig vakt utanför ett palats

Sveriges generalkonsulat, samt mysig fasad i Taksim

Under hela resan har vi gått så mycket att vi kunde vandrat hela vägen till Grekland, känns det som. Det skönaste har varit att hela resan var relativt planlös, vi har gjort det som fallit oss in, gått dit vi velat och därigenom sett mycket som vi nog annars inte skulle sett. Massor av pauser, både för sittande, ätande och sovande, blev det, vilket var skönt för mig som inte orkar så mycket annars. Dock måste jag ge en jävla känga till Turkiet för deras matkultur, fy fan vilken skitmat vi åt! Turkisk mat består av kött och ost, utan kryddor och utan såser. That's about it! Jävla tur jag har tabletter som hjälper till att bryta ned laktos, så jag kunde äta ostmaten - annars hade jag hungrat ihjäl!

Bästa Bora, samt skolbira! :D

Poster för ska-gigen, samt lokalen det hölls i, ovanfrån

Via en polare till Jocke hade vi fått kontakt med en lokal förmåga, vid namn Bora, som visade sig vara en hyvens kille. Vi gav honom en Absolut Pears med tillhörande shaker i svenskpresent, som tack för att han var vår psuedovän i främmande land. :D Bora berättade intressanta saker om Turkiet och turkarna, samt tog med oss på skakonserter en av kvällarna, och såg till att vi fick smaka på Raki, vilket är en turkisk motsvarighet till Ouzo, ungefär. Riktigt jävla skitäckligt var det minsann.

Boras min säger allt, Jocke är lyckligt ovetande än så länge. :D

De tre musketörerna. :D

Istanbul verkar vara i stor avsaknad av alternativa stilar, på ska-spelningarna såg jag 2-3 punkare, tre skinheads, en skinette och kanske 2-3 andra som hade lite annorlunda stilar. Resten var trendiga normisturkar. Märkligt, men det förklarar delvis varför precis alla människor stirrat så infernaliskt på mig hela veckan!


Natt i Istanbul

All in all så tycker jag att Istanbul är en fantastisk stad, och jag måste absolut åka tillbaka för att se mer. Även om det var grymt skönt att få komma hem till sin egen säng, en fräsch dusch, odubbade filmer, god öl och god mat, så längtade jag bort igen efter bara ett par dagar. Klurar på var vi ska åka härnäst: Budapest? Tokyo? Kairo? Rio de Janeiro? Så mycket värld, så lite pengar!