Sick, sick, sick
Den senaste tiden har jag påbörjat några blogginlägg, men inte kunnat slutföra dem, det har bara känts splittrat och jag har varit trött och distraherad. Jag har inte heller läst mer än en enda bok under hela förra månaden. Jag påbörjade en till, men blev osugen direkt efter de första meningarna. Och sen kom jag mig inte för med att bara välja en annan istället.
Ibland hamnar jag i såna här svackor, där jag inte gör nånting som berikar hjärnan, direkt. Det känns alltid hemskt konstigt, och väldigt tomt. Framför allt tar det ett tag innan jag själv förstår varför det känns så fel, vad det är som fattas. Jag behöver sysselsätta hjärnan, annars blir jag rastlös och känner mig förvirrad, som om jag glömt nåt. På senaste tiden har det dock varit fler skäl än vanligt till att jag glömt bort att mata skallen - krånglet med magen har varit prio ett och två.
Men till min stora lycka har jag nu äntligen fått vetskap om vad som orsakat mig allt obehag, och det tog alltså en gastroskopi, en tilltänkt ytterligare gastroskopi, ett par rektoskopier, en koloskopi, en magnetröntgen, ett besök på akuten, en skiktröntgen, ett stort gäng läkarbesök, oräkneliga samtal till sköterskor, och en kapselenteroskopi. Plus allehanda jobbiga förberedelser och mer eller mindre obehagliga upplevelser. Och nu har jag säkert glömt nåt, eftersom jag försökt få rätsida på saken i över ett år vid det här laget.
I slutändan visar det sig ändå vara precis vad jag trodde från början, vad jag skulle satt mina stålar på om jag var en gambler och vad jag försökt tala om för läkarkåren att det måste vara: Crohns. Trots att det inte är särskilt underbart med en aktiv tarminflammation så är jag ändå helt överlycklig att ha fått vetskap om vad som plågat mig, att jag haft rätt i att det VARIT nåt som inte stämt (2-0 till mig mot läkarkåren nu, en poäng för ADD och en för Crohns), samt att det inte var IBS eller någon ytterligare sjukdom som kan härja runt i min stackars, lilla mage. Crohns har jag haft hela livet, och vetat om det sedan jag var nio bast, så det kan jag ta, det är jag beredd på.
Nu är det kortisonbonanza i nio veckor som gäller, sen hoppas jag på att allt blir frid och fröjd på insidan igen. Och att jag därefter kan återgå till att äta normalt också. Mmm, bröd, pasta, bulgur, bakverk, ÖL! *fradga*
Ibland hamnar jag i såna här svackor, där jag inte gör nånting som berikar hjärnan, direkt. Det känns alltid hemskt konstigt, och väldigt tomt. Framför allt tar det ett tag innan jag själv förstår varför det känns så fel, vad det är som fattas. Jag behöver sysselsätta hjärnan, annars blir jag rastlös och känner mig förvirrad, som om jag glömt nåt. På senaste tiden har det dock varit fler skäl än vanligt till att jag glömt bort att mata skallen - krånglet med magen har varit prio ett och två.
Men till min stora lycka har jag nu äntligen fått vetskap om vad som orsakat mig allt obehag, och det tog alltså en gastroskopi, en tilltänkt ytterligare gastroskopi, ett par rektoskopier, en koloskopi, en magnetröntgen, ett besök på akuten, en skiktröntgen, ett stort gäng läkarbesök, oräkneliga samtal till sköterskor, och en kapselenteroskopi. Plus allehanda jobbiga förberedelser och mer eller mindre obehagliga upplevelser. Och nu har jag säkert glömt nåt, eftersom jag försökt få rätsida på saken i över ett år vid det här laget.
I slutändan visar det sig ändå vara precis vad jag trodde från början, vad jag skulle satt mina stålar på om jag var en gambler och vad jag försökt tala om för läkarkåren att det måste vara: Crohns. Trots att det inte är särskilt underbart med en aktiv tarminflammation så är jag ändå helt överlycklig att ha fått vetskap om vad som plågat mig, att jag haft rätt i att det VARIT nåt som inte stämt (2-0 till mig mot läkarkåren nu, en poäng för ADD och en för Crohns), samt att det inte var IBS eller någon ytterligare sjukdom som kan härja runt i min stackars, lilla mage. Crohns har jag haft hela livet, och vetat om det sedan jag var nio bast, så det kan jag ta, det är jag beredd på.
Nu är det kortisonbonanza i nio veckor som gäller, sen hoppas jag på att allt blir frid och fröjd på insidan igen. Och att jag därefter kan återgå till att äta normalt också. Mmm, bröd, pasta, bulgur, bakverk, ÖL! *fradga*
// Anna Nio kl 13.4.10
8 Åsikter
Jag har full förståelse om det inte sprutar blogginlägg hörru.
Hoppas det blir bättre!
T+: Tack så meget. Och det kommer bli bättre, helt klart. :)
Men kära du!
Bra i olyckan om man säger så. Det är ju hemskt ändå att verkligen få på papper att man har en diagnos, men jag förstår också din lättnad att äntligen (på samma papper) få svart på vitt vad som du har känt inte stämt också varit så.
Ibland så vill varken sinnesro eller den kreativa ådran pumpa fram någonting. Då måste man inte. Men jag har saknat dig och dina inlägg, det ska du veta.
När det gäller böcker om man bara vill njuta så har jag på senaste tiden läst om och återigen fastnat i Paulo Coelhos vackra språkgarn. Nu senast Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät och mycket riktigt så gråter man också till boken. =)
Förresten tänker jag göra en liten miniserie kring kapital och nationalekonomi. Bland annat tydligare uppkomst och hantering av valuta. På vanlig svenska. Det kanske kan intressera fröken? Ja, förutom mina vanliga fantastiska inlägg vill säga =).
Hoppas du har det fint. Att du har människor som är snälla mot dig och magen omkring dig.
Kram (höll på att skriva puss, men jag väntar med det ett tag till)
Hurra om det inte är glutenallergi! ÖL ÄR BÄST, UTAN PROTEST! :D
Hörde av modern att du fått bekräftat att det var Crohns. Skönt som du säger...:) Finns det förresten någon -skopi som du INTE blivit utsatt för? :P
Roger: Tack, rara du, för de fina orden. Allt som har med ekonomi att göra är som bekant rena grekiska för min del, men jag kan ge det ett försök i alla fall. :D
Drejja: Det är INTE gluten, jag är i princip inte allergisk mot nästan något, utom pälsdjur! WIN!
Erik: Haha, jadu, jag har inte utsatts för öronskopi, om det kan tänkas finnas en sådan ens. ;D
Men ja, superskönt att veta, och att vara på G mot välmående igen i och med kortisonkuren. Sen återstår det att se om jag svullnar upp och blir ett månansikte under medicineringen, eller inte. Hoppas inte. :O
Hej du!
Vad skönt ändå att veta vad det är som är fel på riktigt så att du kan börja få den hjälp som du behöver & förtjänar!
Vi måste ta och ses snart tycker jag. Kanske redan i morgon om vi kunde låna bilen. Jag kommer dock vara däckad, jobbar 18-03 i natt.
Meeeeeeeeeeen det är bara att resa sig igen!
Återigen...hoppas att det löser sig för dig nu och att du snart börjar må sååååååå mycket bättre!
Kram
Linda: Tack, snälla. Det hoppas, och tror, jag med. :)
Skicka en kommentar
<< Home