Böcker: februari 2010
Senast köpta böcker:
"Försoning" - Ian McEwan
"Patient 67" - Dennis Lehane
"Sagan om Ringen" - J.R.R. Tolkien
"Sagan om de Två Tornen" - Tolkien
"Sagan om Konungens Återkomst" - Tolkien
"Världens Största Konspirationer" - Clas Svahn, Gunnar Wall, Lars Ulwencreutz, Åke Persson, Anders Hellberg
"American Psycho" - Bret Easton Ellis
"Den Hemliga Historien" - Donna Tartt
"Lasermannen" - Gellert Tamas
"Kärlekens Raseri" - Ian McEwan
"Moment 22" - Joseph Heller
"Rosens Namn" - Umberto Eco
Senast lästa böcker:
"Alice in Wonderland and Through the Looking-glass" - Lewis Carroll
3/5 - Kul att äntligen ha läst originalhistorierna till denna välkända flickas äventyr, men jag blev ändå inte direkt hänförd. Allt kändes ganska ostrukturerat, och inte direkt väl återknutet. Visserligen sägs böckerna ha varit sagor som Carroll berättade för sin dotter, och således kom på på stående fot, vilket helt klart kan förklara den saken. Men ändå. Jag hade velat ha mer vett, även fast det är galenskapen som gör berättelserna så härliga. Paradoxalt, I know.
"Försoning" - Ian McEwan
5/5 - Helt och fullständigt underbar bok, jag hade svårt att lägga den ifrån mig rent av. Jag såg filmen när den kom, för några år sedan, och tyckte mycket om den, men den kan ändå inte mäta sig med boken på långa vägar (touché för bok vs film igen!). Allt från karakärsteckning till att fånga tidsandan, till de olika perspektiven och till själva historien är fulländad perfektion. Jag formligen älskade den här boken. Utan överdrift.
"Kärlekens Raseri" - Ian McEwan
4/5 - Även denna bok av McEwan innehåller ett vackert språk och en intressant historia, men den här titeln når inte till samma höjder som "Försoning", och jag är inte alls nöjd med slutet, faktiskt.
"Fritt Förfall" - Birgitta Stenberg
1/5 - Jag hade sett fram emot att läsa den här delvis självbiografiska historien om att vara vild och homosexuell på 50-talet i Europa, riktigt länge. Och så var det ren jävla skit. Redan på första sidan tyckte jag illa om språket, och fann hela boken vara alltigenom oerhört tafatt författad, och samtliga karaktärer är olidliga as. Undvik.
"Sagan om Ringen" - J.R.R. Tolkien
4/5 - Sådärja, nu har jag alltså äntligen läst första delen av denna episka historia. Jag gjorde ett försök i tolvårsåldern, men la ned redan efter några sidor, då jag fann språket torrt och handlingen inte i min smak. Var det inte för klassikerstatusen, samt att jag tycker mycket om filmerna, så tror jag inte att jag hade varit fullt så intresserad av att trycka i mig hela trilogin, men jag får erkänna att jag ändå fann mycket nöje i första delen. Men jag måste verkligen beklaga mig över alla dessa outhärdliga sånger! WTF, Tolkien? Ställ upp i nån talangjakt om du vill prångla ut visor, damnit. Mindre sång och mera hockey, I say.
Senast påbörjade bok:
"Patient 67" - Dennis Lehane
Jag vill gärna läsa den här innan jag knallar på bio och ser filmatiseringen, men än har jag inte kommit mer än ett tjog sidor in, så jag får återkomma med betyg vad det lider.
"Försoning" - Ian McEwan
"Patient 67" - Dennis Lehane
"Sagan om Ringen" - J.R.R. Tolkien
"Sagan om de Två Tornen" - Tolkien
"Sagan om Konungens Återkomst" - Tolkien
"Världens Största Konspirationer" - Clas Svahn, Gunnar Wall, Lars Ulwencreutz, Åke Persson, Anders Hellberg
"American Psycho" - Bret Easton Ellis
"Den Hemliga Historien" - Donna Tartt
"Lasermannen" - Gellert Tamas
"Kärlekens Raseri" - Ian McEwan
"Moment 22" - Joseph Heller
"Rosens Namn" - Umberto Eco
Senast lästa böcker:
"Alice in Wonderland and Through the Looking-glass" - Lewis Carroll3/5 - Kul att äntligen ha läst originalhistorierna till denna välkända flickas äventyr, men jag blev ändå inte direkt hänförd. Allt kändes ganska ostrukturerat, och inte direkt väl återknutet. Visserligen sägs böckerna ha varit sagor som Carroll berättade för sin dotter, och således kom på på stående fot, vilket helt klart kan förklara den saken. Men ändå. Jag hade velat ha mer vett, även fast det är galenskapen som gör berättelserna så härliga. Paradoxalt, I know.
"Försoning" - Ian McEwan
5/5 - Helt och fullständigt underbar bok, jag hade svårt att lägga den ifrån mig rent av. Jag såg filmen när den kom, för några år sedan, och tyckte mycket om den, men den kan ändå inte mäta sig med boken på långa vägar (touché för bok vs film igen!). Allt från karakärsteckning till att fånga tidsandan, till de olika perspektiven och till själva historien är fulländad perfektion. Jag formligen älskade den här boken. Utan överdrift.
"Kärlekens Raseri" - Ian McEwan
4/5 - Även denna bok av McEwan innehåller ett vackert språk och en intressant historia, men den här titeln når inte till samma höjder som "Försoning", och jag är inte alls nöjd med slutet, faktiskt.
"Fritt Förfall" - Birgitta Stenberg
1/5 - Jag hade sett fram emot att läsa den här delvis självbiografiska historien om att vara vild och homosexuell på 50-talet i Europa, riktigt länge. Och så var det ren jävla skit. Redan på första sidan tyckte jag illa om språket, och fann hela boken vara alltigenom oerhört tafatt författad, och samtliga karaktärer är olidliga as. Undvik.
"Sagan om Ringen" - J.R.R. Tolkien
4/5 - Sådärja, nu har jag alltså äntligen läst första delen av denna episka historia. Jag gjorde ett försök i tolvårsåldern, men la ned redan efter några sidor, då jag fann språket torrt och handlingen inte i min smak. Var det inte för klassikerstatusen, samt att jag tycker mycket om filmerna, så tror jag inte att jag hade varit fullt så intresserad av att trycka i mig hela trilogin, men jag får erkänna att jag ändå fann mycket nöje i första delen. Men jag måste verkligen beklaga mig över alla dessa outhärdliga sånger! WTF, Tolkien? Ställ upp i nån talangjakt om du vill prångla ut visor, damnit. Mindre sång och mera hockey, I say.Senast påbörjade bok:
"Patient 67" - Dennis Lehane
Jag vill gärna läsa den här innan jag knallar på bio och ser filmatiseringen, men än har jag inte kommit mer än ett tjog sidor in, så jag får återkomma med betyg vad det lider.
Etiketter: Boklista, Litteratur
// Anna Nio kl 3.3.10
8 Åsikter
Hahaha, tänk på att när Tolkien skrev sina böcker så var det en tid när exempelvis Disneyfilmer var fulla av sång. Det hörde väl till "barn"-genren på något vis. Sen är det än jävla tur (enligt mig) att det mesta av sången är borta från filmerna.
När det gäller språket hör jag till dem som inte är så förtjusta i Åke Ohlmarks översättning (om du läste den på svenska). Han har vridit på en del, twistat och ibland skrivit uppåt väggarna fel.
En del tycker om det för att det ger en personlig touch i den svenska versionen, men när jag läste den engelska originalversionen så upplevde jag att jag äntligen fått ta del av hela magin i Tolkiens berättarspråk.
Nu när jag är äldre och visare så kan jag tycka att karaktärerna är lite platta, god är alltid god osv. Men man kan inte få allt. Jag tycker fortfarande att LOTR är ett helt fantastiskt episkt äventyr. Som kommer leva i många år till för nya människor att förtrollas av.
Om det nu var Ohlmarks översättning du läste? Hur ser utgåvan ut? Är den ny och flashig kan det vara den nya översättningen..
*Nördfaktorn slår genom taket* :P
Hörde att just denna bok skulle man helt klart läsa efter att man hade sett filmen. Att det finns en chockfaktor av något slag på slutet som inte får samma effekt om man läst boken.
Vilket säkert inte ändrar att du vill läsa boken först men jag kunde inte hålla snattran ändå! :)
Roger & Erik: Haha, ja, och även de sångerna är så enormt irriterande mestadels. Jag tror det är Ohlmarks översättning, har nämligen lånat ut boken nu, så jag kan inte titta efter. Men någon ny, flashig variant var det absolut inte, jag köpte den för en tia på Myrorna. ;D Måhända ja gläser om den på engelska någon gång, skulle inte alls vara omöjligt.
Och ja, det är lite störande med de goda vs de onda, I agree. Jag uppskattar komplexa karaktärer mycket mer, och gärna böcker eller filmer när någon ond inte nödvändigtvis bites it, eller där en god dör. Händer alltför sällan i Hollywood, i alla fall.
Maddepladder: Det är ju oftast så, att har man läst boken så fattar man allt i filmen på helt andra plan än de som inte gjort det. Och boken ger alltid en djupare bild av händelser, miljöer och karaktärer, än vad filmerna kan förmedla. För mest komplett upplevelse bör man läsa boken först, se filmen sen, så har man fått i sig allt man kan kring samma historia. :)
"sagor som Carroll berättade för sin dotter"
Han hade ingen dotter. Alice antas först ha berättats för Alice Liddell, dotter till en av Dodgsons vänner. (Det förtjänar även att nämnas att många biografer har spekulerat över Dodgsons sexualitet och att allt fler benämner honom pedofil.)
A.: Jag vet, läste det i efterhand, men jag var för trött för att kolla upp det innan jag publicerade inlägget. Så jag skrev "Visserligen sägs böckerna ha varit sagor som Carroll berättade för sin dotter /.../" just därför. ;)
Haha, men det är ju ingen (förutom du) som säger att han berättade dem för sin dotter, ety hon är icke-existerande... Men det är okay, allt är förlåtet; du är ju fabulous och ofelbar på alla andra sätt. =D
A.: Tja, det är vad jag hört sägas i allmänhet, antar att det är lätt att blanda ihop döttrar och vänners döttrar när det gäller hörsägen. Att ingen förutom jag skulle hört detta finner jag synnerligen märkligt, eftersom jag måste hört det nånstans ifrån.
Ingen är ofelbar! Perfektion är tråkigt! :D
Skicka en kommentar
<< Home