19 februari 2010

Kung Bore

Allvarligt talat, hörrni, hur länge kommer vintern att hålla oss i sitt järngrepp egentligen? Varje dag när jag drar undan gardinerna och vinklar upp persiennerna håller jag andan ett kort ögonblick av hopp, hopp inför att se att snön minskat, att det syns lite gräs nånstans, att isen faller från taket, vattendroppar från smältande tappar, fågelsång. ANYTHING, förutom det eviga, tjocka, vita täcke som omsluter hela min befintliga värld just nu.
I never signed up for this, det får inte vara såhär evigt vintrigt. Jag klarar inte mer vinter, jag tror att jag kommer försvinna in i en psykos av palmer och solsken om det inte blir nån förändring snart.

Det känns som att sitta fast i en snöglob, ibland skakar nån om den och då faller mer snö. Men de hör aldrig människorna inne kulan skrika i panik och svära ilsket över deras tilltag. För inget ljud kommer ut från snökulan. De, utsidemänniskorna, ser bara det vackra, vita som faller och landar mjukt, tyst, på marken inne i kulan. De slipper känna kylan, slipper halka omkring på hårt packad snö, som frusit till is, och sedan täckts med ett löst lager snö som lurar en att potentiellt bryta både lårbenshals och nacke i ett svep. De slipper hänga upp jeansen på tork när de kommit in igen, för att de blivit helt våta nedtill, och på grund av denna väta och ökade tyngd, trampats ned under skosulorna. De slipper stampa av sig snö på redan genomdränkta dörrmattor, som squishar och bubblar upp den smälta kölden från dagens alla forna skostampare genom sina fibrer, innanför butiksdörrar och portar. De behöver inte femhundra lager kläder så snart de har behov av att sticka ut näsan utanför sina hem, de känner inte hur deras ansikten blir iskalla och avdomnade utomhus, och sedan illröda och stickande inomhus.

Nej, nu får det fan vara bra. Jag sätter ned foten, jag slår näven i bordet, jag sätter mig upp mot överheten. Till ingen nytta. Jag hatar att det inte går att påverka vädret.
Jag minns en gång för länge sen (då jag fyllde fyyra ååår), på Arvikafestivalen, då regnet forsade ned, som det allt som oftast tenderar att göra under just denna festival. Det regnade och regnade, det regnade så mycket att fukten började leta sig in genom tältduken. Marken var inte mark längre, den var sörja och lera. Och ändå fortsatte det regna. Jag använde all min viljestyrka och pondus för att förmå regnet att sluta upp, men det hjälpte inte. Inte ett dugg.

Vädret är en allsmäktig gud, och en ondskefull sådan också.
Jävla väder.


Etiketter: , , ,

9 Åsikter

Blogger Stop:

Ja fy det är jobbigt när vädergudarna bråkar. Dessutom är ju allt vidrigare på festivaler. Minns en Hulsfred för massor med år sedan när folk typ gick i lerhål upp till knäna överallt.

Sedan blev det visserligen lerkrig och leråkning vilket var rätt roligt när alla var tokpackade, men ändå. Det var INTE roligt att öppna väskan när man kom hem.

21:27  
Blogger Anna Nio:

Roger: Åh, jag vet precis känslan. Skura kängorna vid hemkomst är nåt av det minst roliga man kan ägna sig åt, yuck. Ett Arvika grävde folk spna hål på gångvägarna, vilka inte syntes till följd av lervällingen och regnet. Kul för dem (jag) som gick ned i såna. Kanske samma rackare som grävde hål i Hultan också? De gjorde karriär av saken.

21:31  
Blogger CINDERALLEY:

Jag vet precis vad du menar. Men istallet for att paverka vadergudarna tog jag den nast basta utvagen - att flytta till varmen. Ni ar for ovrigt valkomna att halsa pa nar ni vill :)

21:35  
Blogger Anna Nio:

Sanna: I'm right behind ya, behöver ett par år till för att ordna upp allt, sen kommer jag över pölen till solens land på obestämd framtid. Men innan dess hoppas jag på en semester åt ditt håll också. :D

21:37  
Blogger Stop:

@Cinderalley - Det är vad jag kallar vänlig själ. Vi har ju inte ens blivit presenterade för varandra.

Bli inte förvånad nu om du ser mig utanför dörren. =)

22:40  
Blogger CINDERALLEY:

Roger: Nu syftade jag val kanske framst pa Anna och Jocke nar jag sa "ni". Men for all del, kom du med, the more the merrier! :D

23:50  
Blogger Anna Nio:

Hahahaha!

09:59  
Anonymous bror:

För mig är det extra surt eftersom jag ju egentligen gillar snö och kyla, men att dela post i snö och minus jättekallt är fruktansvärt jobbigt! :( Hade jag jobbat inomhus så hade jag nog gillat den här vintern... förutom kollektivtrafikkaoset då förstås...:)

Jag har aldrig sett så mycket snö på landet f ö... helt sanslöst! :D

08:27  
Blogger Anna Nio:

Erik: Vi kan inte vara släkt, UNMÖGLICH! :O

12:46  

Skicka en kommentar

<< Home