Bokfrågornas ABC #2: B
Yokidoki, eftersom jag är efter rent tidsmässigt så orkar jag inte hålla mig till "en i veckan" gällande Böckernas ABC, så därför kör jag resolut vidare på bokstaven B i Lilla O's bok-ABC, redan nu!
1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Hell yes, jag köper mycket, men nästan alltid begagnat, och alltid pocket. Jag tycker inte om inbundna böcker, de känns alltid så stela och liksom oälskade. Jag avskyr folk som läser sina böcker, fram för allt pocketar, så försiktigt att de ser olästa ut, MEN jag föraktar än mer de som viker hundöron och knäcker böckerna helt, hu! Slit dem med, hälsan, helt enkelt. Jag får ofta böcker när det vankas födelsedag och jul, men låna gör jag sällan, jag har nån hang up på att äga böcker, trots att det egentligen är rätt ologiskt. Men jag tror att det beror på att jag vill ha friheten att välja att läsa den bok jag har lust med, när jag har lust med det. Att bara ha en att välja på, eller att måsta läsa just DEN boken just NU gör att det kryper i huden på mig av obehag.
2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Hm, jag nämnde några helt nyligen, så dem behöver jag inte räkna upp igen, dock kan jag ju avråda alla från att läsa "Ego Girl" av Carolina Gynning. Oh. My. God, så hafsigt och rörigt hopplockat. De få intressanta partier som finns upprepas minst en gång var, på andra ställen i boken, och den känns inte sammanhållen för fem öre. Röd tråd? Nej tack, inte idag. Undvik.
3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Mja, det anses väl allmänt att nobelprisvinnare och erkända gamla döingar är finare än t.ex. Stieg Trenter eller Jackie Collins, men det är egentligen rätt tramsigt att hålla på så. Jag är intresserad av ett gäng olika skikt av litteratur, och jag tycker inte att jag är finare för att jag läst "Borta med Vinden"* fyra-fem gånger, än att jag kastar mig över John Ajvide Lindqvists alster så snart de finns i pocket (inbundna är som sagt no-no's). Klassiker vs modern skräck: 1- 1 i min värld alltså. Jag ser en poäng i att läsa mycket klassiker, eftersom jag vill bilda mig en egen uppfattning om ting. Gillar jag inte vad jag läser så skäms jag inte ett uns för att tala om det, hur fin boken än anses vara.
Och förresten är det ju som bekant A-laget som sitter på parkbänkar och skrålar med Pripps Blå och Rosita, är de verkligen de bästa vi har? :D
4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Jag älskar biografier! En väldigt, väldigt välskriven sådan är "Malcolm X Självbiografi", av just densamme, med Alex Haley som medförfattare. Vad den vinner på, förutom att berätta historien om en i sanning läsvärd mans liv och åsikter, är att den är medförfattad av en duktig författare. En riktig författare ("Rötter", nån?), inte nån som på sin höjd vet när man ska använda "enda" respektive "ända", ungefär. Ytterligare ett par skäl till varför just Malcolm X's självbiografi är så bra, är att man får veta hela hans livshistoria, inte bara från tiden han började bli ett namn, utan ända från barndomen, och det är intressant, hela tiden. Man får en slående bild av hur det var att vara svart i 30- och 40-talets USA, ättling till slavar och dömd av samtiden till ett liv på samhällets bakgårdar, och man får dela hans framväxande insikter och åsikter under hans uppgång inom politiken. Otäckast av allt, är att boken skrevs klart och gavs ut 1965. Samma år som han mördades.
Den bästa biografi jag vet är dock "Inte Som Andra Döttrar" av Deborah Spungen, mor till den mördade Nancy Spungen, som i sin tur var känd för att vara Sid Vicious flickvän. Trots att Nancy själv inte deltagit i att skriva den ger den ett ömsint, kämpande, älskande, hatande, oförstående, skrämmande, och fram för allt komplext och nyanserat porträtt av en sjuk och missförstådd flicka, ur hennes förtvivlade mors ögon. Jag tror jag har läst den tre-fyra gånger hittills, och varje gång fäller jag några tårar.
Jag orkar inte med biografier skrivna vid tjugo års ålder (Vaddå, är man klar med sitt liv redan då, eller?), såvida man inte upplevt något extraordinärt, som Natascha Kampusch, t.ex.. Lika lite har jag någon lust med biografier som handlar om någon ointressant person som egentligen inte har något av vikt att förtälja, ja, typ Daniel Westling, usch vad tråkigt det vore. En biografi ska bara skrivas om personen levt ett tag, och/eller haft ett händelserikt/intressant/hemskt/roligt liv, och de ska helst vara linjärt berättade, allt annat blir väldigt svårt att hålla ordning på. Men viktigast av allt: anlita en författare till hjälp. Snälla.
* Den har jag faktiskt inbunden, i en gammal, stor utgåva som var mormors. Gamla böcker får vara inbundna, helst i skinn och med den där härliga "gammal bok"-doften inuti. Ack, svunna tider!
1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Hell yes, jag köper mycket, men nästan alltid begagnat, och alltid pocket. Jag tycker inte om inbundna böcker, de känns alltid så stela och liksom oälskade. Jag avskyr folk som läser sina böcker, fram för allt pocketar, så försiktigt att de ser olästa ut, MEN jag föraktar än mer de som viker hundöron och knäcker böckerna helt, hu! Slit dem med, hälsan, helt enkelt. Jag får ofta böcker när det vankas födelsedag och jul, men låna gör jag sällan, jag har nån hang up på att äga böcker, trots att det egentligen är rätt ologiskt. Men jag tror att det beror på att jag vill ha friheten att välja att läsa den bok jag har lust med, när jag har lust med det. Att bara ha en att välja på, eller att måsta läsa just DEN boken just NU gör att det kryper i huden på mig av obehag.
2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Hm, jag nämnde några helt nyligen, så dem behöver jag inte räkna upp igen, dock kan jag ju avråda alla från att läsa "Ego Girl" av Carolina Gynning. Oh. My. God, så hafsigt och rörigt hopplockat. De få intressanta partier som finns upprepas minst en gång var, på andra ställen i boken, och den känns inte sammanhållen för fem öre. Röd tråd? Nej tack, inte idag. Undvik.
3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Mja, det anses väl allmänt att nobelprisvinnare och erkända gamla döingar är finare än t.ex. Stieg Trenter eller Jackie Collins, men det är egentligen rätt tramsigt att hålla på så. Jag är intresserad av ett gäng olika skikt av litteratur, och jag tycker inte att jag är finare för att jag läst "Borta med Vinden"* fyra-fem gånger, än att jag kastar mig över John Ajvide Lindqvists alster så snart de finns i pocket (inbundna är som sagt no-no's). Klassiker vs modern skräck: 1- 1 i min värld alltså. Jag ser en poäng i att läsa mycket klassiker, eftersom jag vill bilda mig en egen uppfattning om ting. Gillar jag inte vad jag läser så skäms jag inte ett uns för att tala om det, hur fin boken än anses vara.
Och förresten är det ju som bekant A-laget som sitter på parkbänkar och skrålar med Pripps Blå och Rosita, är de verkligen de bästa vi har? :D
4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Jag älskar biografier! En väldigt, väldigt välskriven sådan är "Malcolm X Självbiografi", av just densamme, med Alex Haley som medförfattare. Vad den vinner på, förutom att berätta historien om en i sanning läsvärd mans liv och åsikter, är att den är medförfattad av en duktig författare. En riktig författare ("Rötter", nån?), inte nån som på sin höjd vet när man ska använda "enda" respektive "ända", ungefär. Ytterligare ett par skäl till varför just Malcolm X's självbiografi är så bra, är att man får veta hela hans livshistoria, inte bara från tiden han började bli ett namn, utan ända från barndomen, och det är intressant, hela tiden. Man får en slående bild av hur det var att vara svart i 30- och 40-talets USA, ättling till slavar och dömd av samtiden till ett liv på samhällets bakgårdar, och man får dela hans framväxande insikter och åsikter under hans uppgång inom politiken. Otäckast av allt, är att boken skrevs klart och gavs ut 1965. Samma år som han mördades.
Den bästa biografi jag vet är dock "Inte Som Andra Döttrar" av Deborah Spungen, mor till den mördade Nancy Spungen, som i sin tur var känd för att vara Sid Vicious flickvän. Trots att Nancy själv inte deltagit i att skriva den ger den ett ömsint, kämpande, älskande, hatande, oförstående, skrämmande, och fram för allt komplext och nyanserat porträtt av en sjuk och missförstådd flicka, ur hennes förtvivlade mors ögon. Jag tror jag har läst den tre-fyra gånger hittills, och varje gång fäller jag några tårar.
Jag orkar inte med biografier skrivna vid tjugo års ålder (Vaddå, är man klar med sitt liv redan då, eller?), såvida man inte upplevt något extraordinärt, som Natascha Kampusch, t.ex.. Lika lite har jag någon lust med biografier som handlar om någon ointressant person som egentligen inte har något av vikt att förtälja, ja, typ Daniel Westling, usch vad tråkigt det vore. En biografi ska bara skrivas om personen levt ett tag, och/eller haft ett händelserikt/intressant/hemskt/roligt liv, och de ska helst vara linjärt berättade, allt annat blir väldigt svårt att hålla ordning på. Men viktigast av allt: anlita en författare till hjälp. Snälla.
* Den har jag faktiskt inbunden, i en gammal, stor utgåva som var mormors. Gamla böcker får vara inbundna, helst i skinn och med den där härliga "gammal bok"-doften inuti. Ack, svunna tider!
Etiketter: Bok-ABC, Listor, Litteratur
// Anna Nio kl 5.2.10
2 Åsikter
Tyckte också väldigt mycket om Malcolm X:s biografi. Den är så levande och bra skriven. Tänker fortfarande på den ibland trots att det är mer än tio år sedan jag läste den. Ego girl har jag också tagit mig igenom när jag läste den tillsammans med en elev. Hon valde kan jag tillägga...
Lilla O: Jag måste definitivt läsa om den snart, men för tillfället ligger den i en låda och gråter för att den inte får plats i mitt nuvarande boende. Åh hu, dagens ungdom har ingen smak (Ska jag säga, som läste den själv helt frivilligt. I min enfald trodde jag att jag kunde få en nyanserad bild av Gynning, samt att hon kunde ha nåt intressant att berätta om hur det är att leva som en mänsklig barbiedocka, och vad som driver en tjej att bli sån, t.ex..)!
Skicka en kommentar
<< Home