Som en blixt från klar himmel

Jag vet inte om jag är helt normal eller alldeles särdeles märklig, men emellanåt dyker det upp insikter och funderingar helt out of the blue, som slår till som en gong-gong i skallen, sånt där som man inte fattar att man inte tänkt på förut. Oftast är det inget särskilt världsomvälvande eller viktigt, utan bara "nämen vaFAN?". Men även om det gör mig onormalast in the bunch så ger jag blanka fan i det, jag är hellre en tänkande kuf än en lallande fåne any day.

Without further ado, här kommer den senaste tidens att-jag-inte-tänkt-på-det-förut-saker:

Insikt #1: När vi människor behöver avyttra skräp bakvägen (eller kort och gott skita), vill vi helst att det ska finnas toalettpapper tillgängligt, eftersom vi gärna vill kunna torka oss om lilla gumpen när vi är klara. Men hur gör djur? Hundar som bajsar där de behagar, de torkar sig ju inte, och deras matte eller husse torkar dem inte heller. Min obehagliga insikt i detta var, att om människan, som ändå får betecknas som sanslöst hårlös i jämförelse med hunden, behöver torka sig, hur stort behov har egentligen inte den håriga hunden av samma sak? Jag menar, fastnar det inte skit (bokstavligt talat) i pälsen på dem? Särskilt långhåriga raser, förstås, men ändå? Uuhh, hemskt otrevlig tanke indeed, men jag får ändå tillstå att jag aldrig sett en bajsig hudrumpa, å andra sidan. Thank god. Är hundars dynga så olik människans, eller hur kommer dessa skillnader sig? Är torkandet bara en modern uppfinning som egentligen inte behövs?

Insikt #2: Människor med fjällande, flagande, snuskiga och smittsamma hudsjukdomar, går de och provar kläder på till exempel H&M helt casual? Och om de gör det, smittar de vidare via plaggen i så fall? Vilka har egentligen provat samma, exakt samma plagg före mig, och vilka tvivelaktigheter har de lämnat som present där? Jag har redan fotnoja i provrum och andra offentliga utrymmen, som omklädningsrum; Jag försöker i största möjliga mån undvika att vara barfota, eftersom jag inte vet vilka skabbiga fötter som kan ha stått där innan mig, plus att jag inte tycker att de mattor som ibland finns i provrummen ser vidare nytvättade ut. Så nu vet jag inte om jag har lust att prova kläder alls längre, inte utan desinficeringsspray i högsta hugg. Brrr.

Insikt #3: Märket Schwarzkopf, som är välkänt och stort, tillverkar bland annat hårfärger och stylingprodukter och har funnits i över hundra år. Men schwarzkopf betyder ju svartskalle. Ärligt, "schwarz" betyders svart och "kopf" huvud. Svarthuvud, svartskalle. WTF? Tydligen är det döpt efter en av grundarna av vad som numera kallas för Schwarzkopf-Henkel (där den andre tjommen obviously hette Henkel), but still. Oerhört märkligt företagsnamn, och inte så lite konstigt efternamn, at that. "Gudá gudá, herr Svartskalle, trevligt väder vi har idag." Rena rama "Det Våras för Sheriffen"-vibbarna. :D