Freaky... Sunday?

Idag har varit en mycket konstig dag. En dag fylld av vardagsäventyr!

Till att börja med så ville inte dammsugaren göra sitt jobb vidare bra, vilket är oroväckande med tanke på att den endast funnits i min ägo i några ynkliga månader. Efter ett enögt och envetet kisande i röret kunde jag dra slutsatsen att något illasinnat skräp bosatt sig därinne, istället för att flytta till den stora bekväma påsen at the end of the rainbow, med alla de andra små dammtussarna (och stångas du med).

Jag ingenjörade runt med ett grillspett och en sån där nypmojäng som man har för att vända på maten i stekpannan (alltså gud hjälpe mig, vad HETER prylen?), men fann ingen lycka förrän jag meckade loss munstycket och rasslade ut skräpet den vägen. Det var en gammal kundnummerlapp som ställde till besvär! Nöjd med mitt dagsverke skruvade jag ihop allt och städade vidare. Det här var en mjukstart på vad som komma skulle!

Efter detta tog jag en dusch och satte mig vid datorn. Jag hade fönstret i vardagsrummet vidöppet, och balkongdörren och flera fönster överallt i lägenheten också, för att få till ett bra korsdrag, eftersom den här lägenheten gärna vill fortsätta vara varm trots att man har ett fönster öppet annars. Kring datorn och på skrivbordet har jag massa papper liggande, och några av dem låg på den låga bokhyllan som står intill, just under fönstret (anar jag ett "uh-oh" från den uppmärksamme läsaren här?).

Så jag satt i godan ro och skrev lite, när jag såg i ögonvrån hur nåt fladdrade till, nåt vitt. "Papper", hann jag tänka innan jag sa högt för mig själv. "Åh nej, blåste de där just ut?"
Jag flög upp och kollade ut genom fönstret, och japp, där singlade tre vilsna papper ned. Såklart var det mina återansökningspapper till socialen som blåste omkring, blanketter som jag för-fyllde i lite grann igår, med mitt namn, personnummer, adress och dylikt, ytterst privata detaljer med andra ord.

För att göra det hela värre så bor jag för de som inte vet det, på tredje våningen. Och vid det här tillfället satt jag iklädd trosor och ett litet linne enbart. Nåväl, ingen tid att förlora, jag kastade på mig brallor och tofflor och kutade ned, alltmedan jag envetet mumlade: "Åh nej, åh nej, åh nej!". Någonstans måste det finnas lite barmhärtighet i världen, för när jag flåsande kom ut på gräsmattan, låg alla tre papper kvar i gräset! Halleluja! :D

Senare på dagen, då jag fortfarande har fönster och balkongdörr öppna, står återigen det elaka vardagsrumsfönstret vidöppet, det vill säga att den lilla uppställningsanordningen är avhakad, så att säga. Helt plötsligt blåser fönstret igen, vilket inte är helt ovanligt eller vidare konstigt. Vad som ÄR konstigt är att det smäller igen så att uppställningsgrejen, den delen som sitter på själva fönsterkarmen, går AV, rakt jävla AV, och flyger över rummet! Jag börjar tro att det här fönstret är besatt! Imorgon blir det till att ringa fastighetsskötaren och hoppas på att det går att ersätta den där mojängen, helt enkelt.

Som grädde på moset så har de senaste tre-fyra paren strumpor jag tagit på mig, visat sig ha, eller inom kort tid få, ett stort hål på vänster häl. Hur går detta ihop? What does it all mean? :D