06 augusti 2007

The return of the patient

Dagen har varit en svart och vit sådan.

Det började uselt med toklite sömn och okristligt tidig läkartid, galet spänd och nervös inför Doctor of the Day - skulle hon vara vettig och faktiskt höra på mig, försöka hjälpa mig? eller ännu en okänslig knöl som bara vill strutta runt och se viktig ut för att hon genomgått en rigorös utbildning? Surprise, surprise, det blev alternativ två.

Varför är vårdcentralen och allmänläkarkåren så fruktansvärt grumlig och ospännande? Jag har de senaste åren avskytt varenda doktor jag träffat, utom mag-tarmspecialister och en snäll allmänläkare. Har övervägt att börja smörja in brännsår med kåda och lära mig om wicca för att bringa hälsa för att slippa handskas med dem alls.

Men gäller det pappersexercis så har man självklart föga val. För officiella dokument är på något sätt det enda som betyder något i världen. Äru duktig på något? Kul, men har du betyg på det då? Nähäru, tack och adjö då. Mår du jättedåligt? Jaharu, haru papper på det'rå? Nä, då kan du ligga hemma och utveckla liggsår bäst du vill, ditt största hopp är att någon bekymrad samarit ska märka att nåt är fel och sen får ni båda vara med på bild (MYCKET neddragna mungipor, tack) i Aftonhoran tillsammans med braskande rubriker.

Anyway, idag hade jag garderat mig med att ta med Johan som backup eftersom jag vet att jag inte har energi till att protestera mer än medelst lite halvkvävda dödsrosslingar, och sedan går jag hem och gråter och förbannar både läkarkår och min brist på energi som gör att jag inte kan sätta emot. Festligt nog så är det ju just brist på energi som jag söker hjälp mot. Helkrejsy.

För att göra en lång historia relativt kort uttryckte doktor Dumhufvud af Idagh åsikter som att "eftersom du varit sjukskriven på heltid ett tag nu och inte blivit bättre så är det rimligt att anta att du kommer bli bättre av att jobba halvtid." Jag tror inte jag behöver gå in på hur ologisk den tankekedjan är, va?

Vi gick runt i en lustiger dans med den här donnan där vi gång på gång försökte förklara för henne att nej, jag mår inte bättre av bara sjukskrivningen, för att jag INTE FÅR NÅGON HJÄLP av dem, och nej, jag klarar inte av att arbeta eftersom jag inte ens kan sköta VARDAGLIGA ärenden utan att bli kaputt. Men jovisst, bara sjukskrivning är ju någon slags universalkur för ALLA och funkar inte DET, ja DÅ kan man ju börja jobba. SÅKLART! OMG! Hur jävla dum kan man egentligen vara?

Efter att hon anlagt en glasartad blick och blockerat ut samtliga argument i en halvtimme och sedan schasade ut oss ur sitt rum till slut så drämde Johan näven i receptionsdisken och ville tala med tjifen, vilket vi fick. Hon lyssnade halvdant, föreslog MOTION som ju är så BRA, var ettrig och sminkad som en tvättbjörnshora (faktiskt), men hänvisade in oss till att tala med en kurator på direkten.

Han var å sin sida en mycket sympatisk karl som lovade att prata med min arbetsplats angående huruvida de ansåg att jag kunde jobba deltid eller inte, samt att prata med Föräkringskassan för att dra igång en utredning, under vilken jag får träffa FK's stab av experter och allmänkunniga, för att de ska kunna göra en bedömning av vad som felas mig och förhoppningsvis på rimliga grunder också kan avgöra om jag ska vara hel- eller deltidssjukskriven. Skönt att det bara tagit 2 månader
och en vecka av ändlösa, fruktlösa, och skruv-lösa besök plus ett samtal med högsta hönset för att komma nånstans. Verkligen smidigt. Jättefräscht.

Jag ska öva mig på att vara ett riktigt prakt-arsel som bara larmar och står i för att få hjälp omgående, istället för att göra som jag blir ombedd och att tacksamt ta emot läkarnas minsta ynnester. Kicking against the pricks.

Senare på dagen gjorde jag och Johan en mycket smaskig limebulgur- och kycklingröra, samt bakade grahamsfrallor med solrosfrön (jag hade aldrig orkat göra detta själv, ska tilläggas) och gick ut på gräsmattan bakom huset och åt. Galet varmt med en vykortsblå himmel och nästan onaturligt skarpa trädsilhuetter. Det kändes så himla skönt att få ut något bra ur den här dagen som började rent vidrigt men slutade bra med picknicken och senare, Dumle och "Jurassic Park" på mikro-TV. För annars hade jag vinglat på gränsen till apatiskt flyktingbarn istället vid det här laget.

Exakt hur sjuk måste man vara innan man får behandling egentligen? Några förslag? Imorgon ringer vi runt till privata psykiatrimottagningar för att se om de kan hjälpa till med sjukskrivningen i väntan på att allt detta hierarkiska pissande och skuldavlastande ska gå över.

Etiketter: , ,

9 Åsikter

Anonymous Anonym:

"eftersom du varit sjukskriven på heltid ett tag nu och inte blivit bättre så är det rimligt att anta att du kommer bli bättre av att jobba halvtid."

Allvarligt, ska man skratta eller gråta. Åååh detta behöver du inte alls ju vännen. Fan vad pissigt. Men åh vad bra att Johan följde med och drämde näven i bordet!!!

09:14  
Blogger egarcia:

Fan va jobbigt, jag lider med dig! Jag har också varit långtidssjukskriven för utbrändhet och nu senast långtidssjukskriven för ett virus på balansnerven (ja jag har otur, hmm)I alla fall, du måste stå på dig, tjata, försök byta läkare igen innan du varit sjukskriven för länge för när det gått för lång tid så vill inte nya läkare ta över mitt i en sjukskrivning (det hände mig) kolla med din vårdcentral om dom har kurator där som du kan prata med. Flera vårdcentraler har det men dom säger inget förrän man frågar. Om dom har en så kostar det bara 80 kr per gång. Läkarna kör över en jag vet, jag har också haft svårt att säga emot, sitter och tar tacksamt emot den ickeexisterande hjälpen man får för att man är för trött för att säga något men försök säg ifrån, när jag tillslut satte ner foten så fick jag alla möjliga undersökningar och hjälp ang mitt virus. Finns även en stresshanteringskurs som jag har gått, där man får lära sig massa nyttiga saker, många trötta och utbrända som går där. Den finns i Johanneberg, kommer inte ihåg vad stället heter men jag ska ta reda på det så återkommer jag. Hör av dig om jag kan komma med några andra tips eller så...
http://egarcias-blogg.blogspot.com

09:32  
Blogger deeped:

Irriterande att sjukvården inte lärt sig något trots att såna här saker varit på tapeten så länge. Själv gick jag till företagets inköpta arbetsläkare vilket innebar att han faktiskt visste mer om utmattningsdepression än många andra läkare inom allmänmedicin.
Och det skrämmer mig att socialdemokratins jakt på sjukskrivningsdagar innebär att man anser att heltidssjukskrivning bara ska ges i tre månader: det finns ingen depression som går över på så kort tid. Själv var jag sjukskriven i tre år...
Stå på dig, bra att du har en sån som denne Johan.

11:34  
Blogger egarcia:

Primärvårdsrehab 031-7782300, där finns stresshanteringskursen jag pratade om. Börjar antagligen en i slutet av sommaren. Ha det så bra!

22:32  
Blogger Anna Nio:

Tack för era uppmuntrande ord och tips!

Egarcia: Jag skriver upp numret och ska försöka komma ihåg att ta upp det med kuratorn nästa gång, tack så mycket. Det finns en primärvårdsrehab även här i min stadsdel, kan ju höra mig för om även de ger den typen av kurser. :)

Nu verkar allt faktiskt ljusna så smått för mig, och jag ska skriva en ny post om det men har inte riktigt orkat idag bara. :)

23:05  
Anonymous Anonym:

Sveriges sjukvård is the shit! :D
Jag lovades tid hos psykologen på öppenpsyk (den som ligger alldeles där ni bor tror jag), på över ett år kom det aldrig någon tid.. väntetiden SKULLE vara 1-2 månader. :D
Sen så var jag där såpass sällan att läkaren ansåg mig frisk (då hade jag fått tjata till mig tider hos läkare för att få nya recept på medicinerna). :D

OM ni hittat någon privat som fungerar och verkar vettig, får du HEMSKT gärna dela med dig till mig. jag behöver ge mig in i cirkusen igen men orkar verkligen inte med fler idioter.

01:29  
Blogger Anna Nio:

Lizan: Usch, det är inte klokt att det inte finns NÅN som har positiva omdömen om psykvården i det här landet. Sorgligt är vad det är. Verkar som att jag kommer få en utredning från FK, genom vilken jag får komma i kontakt med en psykiatriker inhyrd av dem och efteråt kan FK besluta om långtidssjukskrivning, som jag fattat det. Hoppas på att få en rättvisare bedömning där - är det någon väg du kan gå också tro? Vet ju inte om du är sjukskriven nu eller var du befinner dig riktigt, men jag hoppas du lyckas få hjälp också.

01:43  
Anonymous Anonym:

Fast jag hade en superläkare i Sigtuna! Allmänläkaren på vc var helt underbar! Om alla var som henne hade Sverige sett bättre ut! Sen var läkaren på öppenpsyk där också helt ok tror jag, han verkade iaf hängiven och ingav förtroende o så, men sen en dag fick jag inte tag i honom längre heller... :/
Jag är inte sjukskriven nu och tror inte det kommer behövas, men lite annan hjälp hade inte varit dumt. Och min enda privatkontakt kostar 800:-/45 min och är inte det jag behöver just nu. :P Men vi får se hur jag gör, kanske är alingsås hejjare på psykvård? ;)

men jag hoppas innerligt att det löser sig för dig och att du får hjälpen du behöver, du är iaf inne i karusellen, vilket är ett första steg! :P

13:03  
Blogger carcerii:

Hmm, läste igen idag i tidningen om den här hepatit-c härvan som pågår nu. Kom att tänka på dig när de sa att symptomen var oförklarlig trötthet och att folk beskrev det som att känna att man var gammal i förtid.
Vet inte om du fick ngn. blodtransfusion i samband med din magoperation? Tänkte att det kanske var värt att nämna för dig iaf...

13:32  

Skicka en kommentar

<< Home