Om och om igen
Den som brukar läsa här vet precis vad jag tycker om remakes. I don't.
Låtar kan man göra covers på, förutsatt att man gör det väldigt annorlunda mot originalet, att man helt enkelt gör nåt nytt av låten, men utan att slakta ursprunget (vilket händer med all dans- och hip hopmusik av idag, allt som är bra i de "nya" låtarna är rakt av snott från en gammal goding, ofta från 80-talet). Gör man det bara ordentligt blir det mer som en hyllning till ursprungslåten än en skamlös rip off på densamma. Men filmer är svårare att motivera varför de behöver spelas in på nytt. Annat än att man bara vill tjäna feta stålar. Ibland kan man se att originalfilmen inte hade de bästa effekterna dåtiden kunde erbjuda, eller en skådis som kanske var helt felcastad, filmen kanske inte kunde marknadsföras tillräckligt för att nå en större målgrupp och blev därför ingen större framgång trots dess uppenbara duglighet, och så vidare. Men är det de här sortens filmer som görs om? Nä.
Håll i hatten nu så ska jag räkna upp en del av vad som är på gång att tröskas igenom en gång till: "Fame", "Karate Kid", "Footloose", "Robocop", "Highlander", "Conan", "Red Sonja", "Knight Rider", "Dune", "The Warriors", "Terror på Elm Street", "The Thing", "Missing in Action", "Den Vilda Jakten på Stenen", "Total Recall", "Dirty Dancing", "Den Oändliga Historien", "Flykten Från New York", "1984" och "Driller Killer". Och av alla dessa är det bara de två sistnämnda jag kan se någon poäng i att göra om, eftersom de helt ärligt inte är särskilt bra, trots att åtminstonde "1984" är baserad på en fantastiskt bra bok. Driller är bara så vedervärdigt askass att jag blev arg av att se den, men även den har ett troget följe av fans, även denna remake kommer uppröra. Faktum är att merparten av dessa filmer känns som rena skändningar, hur kan man ens komma på tanken att göra om dem igen? I alla fall detta årtusende? Hur har man mage att ta sig an kultfilmer som Conan, Highlander, Warriors, Elm st., New York och Recall? Eller barndomsklassiker som Fame, DD, Karate Kid och Oändliga Historien? Eller Dune? Det är ju fan David Lynch, inte tafsa! :O
Som att denna återvinningsfrossa inte vore nog, så pruttar branschen också ur sig riktiga sladdbarn till uppföljare, i form av exempelvis "Rambo IV" (och snart V), "Rocky Balboa", "Die Hard 4.0", "Dirty Dancing: Havana Nights", och det senaste tillskottet som är på G är "Ghostbusters III". Jag ser långt hellre nya filmer med gamla karaktärer, eller uppföljare på ett tidigare vinnande tema, än rena karbonkopior - men det är ju inte alltid det blir särskilt bra heller, tyvärr. Kunde Willis t.ex. varit ett uns tröttare i fyran, utan att räknas som tekniskt sovande eller rent av komatos? Jag tror inte det. Nystartade Rambo slet av djungelgrobianers halsar med sina bara händer, vilket faktiskt bara kändes lite sisådär najs att vara delaktig i, medan Rocky däremot överraskade och vände tillbaka till känslan i den första filmen (som är en all time topp tio-fav). Jag grät efter fem minuter (Adrian!), det säger en hel del.
Men min eviga fråga kvarstår: finns det verkligen så få goda, NYA idéer där ute? Inte när det ständigt dyker upp så mycket intressant på filmfestivalerna, där drunknar man nästan i roliga, spännande, konstiga, och originella uppslag. Så är producenterna bara fega och saknar fingerspitzgefühle då? Det tvivlar jag inte på en sekund, vad hände med visionärer bland de med dållars i kavajerna? De tänker nog att det är lika bra att köra på nåt som gick bra nyss. Igen. Ingen märker nåt, seså.
Men jag märker. Jag märker och svär och förbannar och önskar att jag kunde besvärjelser, till och med. Hade jag bara en häxkittel så skulle det bli andra bullar av.
Eller brygder, snarare.
Låtar kan man göra covers på, förutsatt att man gör det väldigt annorlunda mot originalet, att man helt enkelt gör nåt nytt av låten, men utan att slakta ursprunget (vilket händer med all dans- och hip hopmusik av idag, allt som är bra i de "nya" låtarna är rakt av snott från en gammal goding, ofta från 80-talet). Gör man det bara ordentligt blir det mer som en hyllning till ursprungslåten än en skamlös rip off på densamma. Men filmer är svårare att motivera varför de behöver spelas in på nytt. Annat än att man bara vill tjäna feta stålar. Ibland kan man se att originalfilmen inte hade de bästa effekterna dåtiden kunde erbjuda, eller en skådis som kanske var helt felcastad, filmen kanske inte kunde marknadsföras tillräckligt för att nå en större målgrupp och blev därför ingen större framgång trots dess uppenbara duglighet, och så vidare. Men är det de här sortens filmer som görs om? Nä.
Håll i hatten nu så ska jag räkna upp en del av vad som är på gång att tröskas igenom en gång till: "Fame", "Karate Kid", "Footloose", "Robocop", "Highlander", "Conan", "Red Sonja", "Knight Rider", "Dune", "The Warriors", "Terror på Elm Street", "The Thing", "Missing in Action", "Den Vilda Jakten på Stenen", "Total Recall", "Dirty Dancing", "Den Oändliga Historien", "Flykten Från New York", "1984" och "Driller Killer". Och av alla dessa är det bara de två sistnämnda jag kan se någon poäng i att göra om, eftersom de helt ärligt inte är särskilt bra, trots att åtminstonde "1984" är baserad på en fantastiskt bra bok. Driller är bara så vedervärdigt askass att jag blev arg av att se den, men även den har ett troget följe av fans, även denna remake kommer uppröra. Faktum är att merparten av dessa filmer känns som rena skändningar, hur kan man ens komma på tanken att göra om dem igen? I alla fall detta årtusende? Hur har man mage att ta sig an kultfilmer som Conan, Highlander, Warriors, Elm st., New York och Recall? Eller barndomsklassiker som Fame, DD, Karate Kid och Oändliga Historien? Eller Dune? Det är ju fan David Lynch, inte tafsa! :O
Som att denna återvinningsfrossa inte vore nog, så pruttar branschen också ur sig riktiga sladdbarn till uppföljare, i form av exempelvis "Rambo IV" (och snart V), "Rocky Balboa", "Die Hard 4.0", "Dirty Dancing: Havana Nights", och det senaste tillskottet som är på G är "Ghostbusters III". Jag ser långt hellre nya filmer med gamla karaktärer, eller uppföljare på ett tidigare vinnande tema, än rena karbonkopior - men det är ju inte alltid det blir särskilt bra heller, tyvärr. Kunde Willis t.ex. varit ett uns tröttare i fyran, utan att räknas som tekniskt sovande eller rent av komatos? Jag tror inte det. Nystartade Rambo slet av djungelgrobianers halsar med sina bara händer, vilket faktiskt bara kändes lite sisådär najs att vara delaktig i, medan Rocky däremot överraskade och vände tillbaka till känslan i den första filmen (som är en all time topp tio-fav). Jag grät efter fem minuter (Adrian!), det säger en hel del.Men min eviga fråga kvarstår: finns det verkligen så få goda, NYA idéer där ute? Inte när det ständigt dyker upp så mycket intressant på filmfestivalerna, där drunknar man nästan i roliga, spännande, konstiga, och originella uppslag. Så är producenterna bara fega och saknar fingerspitzgefühle då? Det tvivlar jag inte på en sekund, vad hände med visionärer bland de med dållars i kavajerna? De tänker nog att det är lika bra att köra på nåt som gick bra nyss. Igen. Ingen märker nåt, seså.
Men jag märker. Jag märker och svär och förbannar och önskar att jag kunde besvärjelser, till och med. Hade jag bara en häxkittel så skulle det bli andra bullar av.
Eller brygder, snarare.
Etiketter: Film, Framtid, Återvinning
