Husmorstips

Jag måste dela med mig av min senaste fläckborttagningssuccé!

Då jag var ute i lördags, under ett veritabelt fylleslag, lyckades jag sätta mig i tuggummi. Fråga mig inte hur, for I know not! Jag hade i vilket fall som helst massa smetigt tuggummi på (de helt nya) byxorna, hängslena, samt i min datorstol. :(

Det mest kända tuggummi-på-kläder-trick jag vet är att man ska lägga plagget i frysen och sedan bryta bort det stelnade tuggummit. Sagt och gjort, jag hystade in braxor, hänglsen och stolsdyna i frysen. Såg inte klokt ut när man öppnade dörren!

Då jag senare tog ut alltihop gick det mycket riktigt att bryta loss tuggummit lite enklare, men på de ställen då det hade smetats ut ordentligt gick det inte lika bra, tyvärr. Det här tricket funkar kalasbra på tuggummiklumpar, men inte på tunnare skikt. Jag kände mig lite förtvivlad, för att inte tala om hur sjukt bakfylleseg och trött jag var, så att mindre framgångsrikt försöka skrapa bort miltal med gammalt tuggummi kändes inte som något jag ville, eller ens kunde, ägna min söndag åt.

Efter ett samtal med min mor, som tyvärr inte hade något råd att ge, samt lite googlande, så hittade jag två förslag: ättika eller vinäger. Eftersom jag inte hade något att förlora så testade jag. Jag menar, tuggummi över hela brallan är lika med kasta bort dem om man inte får väck kletet! Ättikan gjorde varken till eller från tyvärr, men vinägern - sweet mercyful god! Det funkade som en dans!

Tipset är alltså: Först, lägg plagget i frysen för att sedan kunna bryta loss de större klumparna. Sedan, häll på vinäger, gnugga in det med en bomullstuss eller lite papper, och skrapa sedan med naglarna. Fortfarande lite pill med allt skrapande, men det går otroligt mycket lättare än utan vinägern! Succé! Jag använde äppelcidervinäger, men troligen går det lika bra med vanlig vinäger.

Rollin', rollin', rollin'

Som den goda hustru jag är så tänkte jag baka något gott till min man på hans födelsedag igår. Problemet är att han inte tål mjölk över huvud taget, vilket begänsar bakandet ganska krafigt. Eventuellt kan man få det okej med sojamjölk, men det finns inga garantier, tydligen.
Alltså letade jag upp ett recept som inte kräde trettiotusen specialingredienser, och som inte innehöll mjölk, vilket resulterade i drömrulltårta.

Det första försöket blev en bränd chokladsmet som rann ut i formen och såg äckligt ut, samt satte igång brandvarnaren. Sen räckte inte äggen till en ny omgång, så jag gick ut till turken. Enligt lagen om alltings jävlighet var turkens ägg förstås slut, och jag tänkte att hela min goda avsikt skulle gå om intet, men tydligen finns det en till liten butik två gårdar bort.
Gud, nu låter det som att jag bor på landet och handlar på bondgårdar :D

Turken i butik nummer två var reko och efterskänkte 50 öre, när det självfallet visade sig att jag inte hade tillräckligt med pengar på mig.
Så försök nummer två blev inte bränt, men brandvarnaren satte ändå igång, just for the fun of it. Mina slutsatser av bakandet är som föjer:

• Man ska inte glömma att lätta på kakan efter att man stjälpt upp den, annars fastnar hela den sockrade ytan på plåten (yuck).
• Jag fattar inte hur man ska få volym på kakan. Den blev platt som en utkavlad bulldeg.
• En sats smörkräm enligt receptet räcker inte, om man inte vill ha både en platt och torr rulltårta. Vilket man nog inte vill.
• Hemmagjord smörkräm är helt sjukt gott. Och sött. Och smakar ingenting som krämen i köperulltårtor.

Min man blev mycket glad, och det är huvudsaken :)

Idag kom jag dessutom ihåg att gratulera min far, som blir exakt 30 år äldre än min man, en dag efter honom. Lite spooky är det allt. Pappa blev glad. Han åt kantarellmacka och drack pilsner. Det låter som min far, det.

On a different note, så var det här dagens bästa sida! :D