Ologiskt filmbeteende x 3
#1
När någon blivit abducted by aliens eller upptäckt värsta konspirationen och berättar det för sin fru/vän/mamma och denne reagerar med att skaka på huvudet och slå ifrån sig saken, skratta lite och säga att man har såna konstiga idéer. Men what the fuck? Om någon närstående till mig berättade såna saker skulle jag bli totalchockad och vilja höra varenda detalj, och göra mitt bästa för att skapa förståelse och relevans i saken. Jag skulle absolut inte utgå från att det var dumheter och verkligen inte bli sur och vilja släppa ämnet, alternativt tro att personen bara skojar, om personen insisterade på att det hänt, såna reaktioner är rent chockerande dumma i min värld. Har man inte mer tilltro till den som berättar historien än så, allra helst om det är en vuxen människa som påstår sig råkat ut för nånting ofattbart? Och även om det är ett barn, bör man inte respektera att ungen blivit skiträdd för nånting, även om man inte tror att det handlar om UFO:s, och försöka ta reda på vad det är? Närstående-muppar!
Rille har världens sämsta fru
#2
När helst tjejer håller i skjutvapen, så är det i stort sett alltid (undantaget krigarkvinnor, Lara Croft, onda jäntor och liknande) bara för att de verkligen, verkligen MÅSTE, och de är alltid livrädda och darrande och grinande, och när de lyckats skjuta, så slänger de alltid ifrån sig vapnet efteråt och ser helt förstörda ut. Då ska helst killen komma och trösta och se hård och stark ut. Inte för att det inte är troligt att man skulle kunna regera så om man befann sig i en kritisk situation och var tvungen att skjuta en annan människa, men varför är det bara TJEJER som porträtteras så? Jag tror inte ett ögonblick på att random snubbe utan mördarerfarenhet och större skjutvana skulle bete sig så mycket bättre, och jag tror inte heller att man skulle kasta vapnet och bara bryta ihop. Har man tagit sig samman så pass att man 1) fått tag på ett vapen, 2) plockat upp det, 3) siktat, och 4) skjutit, nog fan har man lite vett i skallen då? Och nog fan borde lite av det finnas kvar efteråt, så att man kan kolla att den man sköt på verkligen blev träffad, eller rent av dog? I annat fall kan man behöva det där skjutvapnet en stund till, och det känns som att det är nåt man borde ha i bakhuvudet. Stereotypa tjej-muppar!
Om vapnet sitter fast KAN man inte släppa det, SMRT!
#3
När någon har all möjlighet i världen att bara berätta rakt ut och exakt vad som behöver sägas, men envisas med att tala på ett dubbeltydigt vis eller att bara säga halva sanningen, vilket skapar helt onödiga missförstånd. Varför säger man bara inte vad man menar istället, på ett enkelt vis? Jag avskyr människor som måste vara otympliga och oklara, och inte bara kan säga vad de vill ha sagt, ÄVEN om det är svårt eller pinsamt. Eller de som bara flat out ljuger för att framstå som bättre än de är, och sen blir allt jättekomplicerat och folk blir ledsna eller kanske till och med dör på grund av skiten, de är fan ännu värre. Inget blir ju bättre av lögner eller oklara budskap som kan tolkas helt fel, det trodde jag var allmänt känt vid det här laget. Obskyra jävla hittepå-muppar!
När någon blivit abducted by aliens eller upptäckt värsta konspirationen och berättar det för sin fru/vän/mamma och denne reagerar med att skaka på huvudet och slå ifrån sig saken, skratta lite och säga att man har såna konstiga idéer. Men what the fuck? Om någon närstående till mig berättade såna saker skulle jag bli totalchockad och vilja höra varenda detalj, och göra mitt bästa för att skapa förståelse och relevans i saken. Jag skulle absolut inte utgå från att det var dumheter och verkligen inte bli sur och vilja släppa ämnet, alternativt tro att personen bara skojar, om personen insisterade på att det hänt, såna reaktioner är rent chockerande dumma i min värld. Har man inte mer tilltro till den som berättar historien än så, allra helst om det är en vuxen människa som påstår sig råkat ut för nånting ofattbart? Och även om det är ett barn, bör man inte respektera att ungen blivit skiträdd för nånting, även om man inte tror att det handlar om UFO:s, och försöka ta reda på vad det är? Närstående-muppar!
Rille har världens sämsta fru#2
När helst tjejer håller i skjutvapen, så är det i stort sett alltid (undantaget krigarkvinnor, Lara Croft, onda jäntor och liknande) bara för att de verkligen, verkligen MÅSTE, och de är alltid livrädda och darrande och grinande, och när de lyckats skjuta, så slänger de alltid ifrån sig vapnet efteråt och ser helt förstörda ut. Då ska helst killen komma och trösta och se hård och stark ut. Inte för att det inte är troligt att man skulle kunna regera så om man befann sig i en kritisk situation och var tvungen att skjuta en annan människa, men varför är det bara TJEJER som porträtteras så? Jag tror inte ett ögonblick på att random snubbe utan mördarerfarenhet och större skjutvana skulle bete sig så mycket bättre, och jag tror inte heller att man skulle kasta vapnet och bara bryta ihop. Har man tagit sig samman så pass att man 1) fått tag på ett vapen, 2) plockat upp det, 3) siktat, och 4) skjutit, nog fan har man lite vett i skallen då? Och nog fan borde lite av det finnas kvar efteråt, så att man kan kolla att den man sköt på verkligen blev träffad, eller rent av dog? I annat fall kan man behöva det där skjutvapnet en stund till, och det känns som att det är nåt man borde ha i bakhuvudet. Stereotypa tjej-muppar!
Om vapnet sitter fast KAN man inte släppa det, SMRT!#3
När någon har all möjlighet i världen att bara berätta rakt ut och exakt vad som behöver sägas, men envisas med att tala på ett dubbeltydigt vis eller att bara säga halva sanningen, vilket skapar helt onödiga missförstånd. Varför säger man bara inte vad man menar istället, på ett enkelt vis? Jag avskyr människor som måste vara otympliga och oklara, och inte bara kan säga vad de vill ha sagt, ÄVEN om det är svårt eller pinsamt. Eller de som bara flat out ljuger för att framstå som bättre än de är, och sen blir allt jättekomplicerat och folk blir ledsna eller kanske till och med dör på grund av skiten, de är fan ännu värre. Inget blir ju bättre av lögner eller oklara budskap som kan tolkas helt fel, det trodde jag var allmänt känt vid det här laget. Obskyra jävla hittepå-muppar!
Jävla idiot-George som aldrig kan säga sanningen
Etiketter: Film, Genus, Klyscha, Oförstående
