General Clutterbuck
Idag har jag återsett ungefär hälften av mina flyttlådor, som alltsedan jag lämnade västkusten för ostkusten, stått i tryggt förvar hos de oerhört snälla svärföräldrarna. Andra hälften står hos svägerskan, hyvens familj man nästlat sig in i, va?
Vid genomgång av den första hälften av lådor plockade jag ut ungefär tre påsar worth of stuff som jag saknade och ville ha med mig hem. Jag donerade krukor och saltkar och förvaringsburkar till svärisarna, och fyllde en hel gigantosopsäck med skräp. Två lådor fick husera memorabilia och två-tre lådor fortsatte rymma böcker och filmer som tyvärr inte får plats i mitt nuvarande hem. Hela sex lådor med saker blev också utrensade, med ändamålet att donera till välgärenhet, eller möjligen att försöka kränga på loppis i sommar.
Men alltså. Det här var mina ägodelar, som jag mödosamt packat ned och velat spara, känt att jag måste behålla i min ägo. Och så visar det sig att det egentligen inte är mer än kanske fem av 13-14 lådor som jag faktiskt vill behålla. Granted att en del var kökssaker som redan finns här, eller inte får plats, men även de var sparade av praktiska skäl - man behöver ju bestick och durkslag, liksom - men jag känner noll och intet attatchment till prylarna. Dussinvaror från Ikea, köpta av behov och inte direkt av fritt val. Hade jag haft råd och ork hade jag haft helt annorlunda husgeråd, och då kanske spara versus släga-situationen varit annorlunda. Men nu var det inte så.
Lådorna var främst fyllda med känslolösa praktiska ting, kläder jag inte bär, totalt onödiga saker (Glittriga hjärtan på diadem? En rosa peruk? Fina papper, vad tänkte jag?), väskor jag inte använder, skor jag inte har på mig, och minnessaker som inte är värda att spara ens. Varför har jag ägnat tid och kraft åt att hamstra detta längre än nödvändigt? Undrar vad som gömmer sig den andra hälften lådor? Mer skit, possibly?
Detta leder mig också in på en sak jag funderat över många gånger: viktiga papper. Alla har viktiga papper, deklaration, anställningsavtal, CSN-papper, pensionsgrejer och så vidare. Men hur mycket av dessa behöver man egentligen spara? Jag har många gånger hört sägas att man ska spara deklarationen för tre år bakåt. Tre års deklaration, som privatperson utan egen firma eller anställda eller såna skattekrångligheter. For what? Jag har alltid kört med förenklad självdeklaration, dels för att jag inte kan tänka mig att jag nånsin varit i en situation då jag tillförskansat mig något avdragsgillt, och dels för att jag inte fattar ett jävla skit av siffror. Jag blir glad om jag får tillbaka stålar, så glad att jag skriver på och skickar in på stubberten, till och med.
Och alla de andra papirerna? Pensionsbesked som kommer varje år, med besked om mina premiepensionsval, trots att jag inte gör någonting över huvud taget för att välja nånstans. Jag öppnar kuvertet, stirrar tomt på innehållet, slår hål och sätter in det i en pärm. Men vad ska jag med dem till? Jag ska knappast pensioneras än på 30-40 år. Jag har gamla lönespecer och anställningsbevis och fan och hans moster, i en svart pärm som praktiskt taget bångnar nu. Jag vill inte ha alla de där dumma papprena, de säger mig i 70% av fallen ingenting, 20% är helt förlegat och resterande 10% kanske kan vara bra att spara. Typ.
Jag är bara rädd att nån ondskefull skattmas/myndighetsperson från helvetet ska knacka på dörren SEKUNDEN efter att jag hystat skiten och kräva att se mina inkomsuppgifter från 2008, annars slås jag i bojor och sätts i stupstock ögonaböj. Kuken, kommer jag säga då, jag visste att jag skulle sparat dem. Byråkratins bojor och det moderna samhällets gissel: officiella dokument. Kan man inte få allt sånt här på CD-ROM, diskett, mail eller på annat fiffigt icke-pappersvis, som är enklare att släpa runt på än en femhundrakilos pärm? Visst, digital information lever inte för evigt, they say, men vem fan påstår att papper håller till tiden tar slut, då?
Jag vill bara slippa alla dessa förgrymmade dokument som inte betyder nånting för mig, och högst troligt inte för nån annan heller. Längre. Man kanske skulle fixa till en tjusig majbrasa snart, jag har ju brännbart material så det räcker och blir över. Vintern rasat uti våra fjällar, pappersexcessen dör en het, snabb död! I like the ring of it.
Vid genomgång av den första hälften av lådor plockade jag ut ungefär tre påsar worth of stuff som jag saknade och ville ha med mig hem. Jag donerade krukor och saltkar och förvaringsburkar till svärisarna, och fyllde en hel gigantosopsäck med skräp. Två lådor fick husera memorabilia och två-tre lådor fortsatte rymma böcker och filmer som tyvärr inte får plats i mitt nuvarande hem. Hela sex lådor med saker blev också utrensade, med ändamålet att donera till välgärenhet, eller möjligen att försöka kränga på loppis i sommar.
Men alltså. Det här var mina ägodelar, som jag mödosamt packat ned och velat spara, känt att jag måste behålla i min ägo. Och så visar det sig att det egentligen inte är mer än kanske fem av 13-14 lådor som jag faktiskt vill behålla. Granted att en del var kökssaker som redan finns här, eller inte får plats, men även de var sparade av praktiska skäl - man behöver ju bestick och durkslag, liksom - men jag känner noll och intet attatchment till prylarna. Dussinvaror från Ikea, köpta av behov och inte direkt av fritt val. Hade jag haft råd och ork hade jag haft helt annorlunda husgeråd, och då kanske spara versus släga-situationen varit annorlunda. Men nu var det inte så.Lådorna var främst fyllda med känslolösa praktiska ting, kläder jag inte bär, totalt onödiga saker (Glittriga hjärtan på diadem? En rosa peruk? Fina papper, vad tänkte jag?), väskor jag inte använder, skor jag inte har på mig, och minnessaker som inte är värda att spara ens. Varför har jag ägnat tid och kraft åt att hamstra detta längre än nödvändigt? Undrar vad som gömmer sig den andra hälften lådor? Mer skit, possibly?
Detta leder mig också in på en sak jag funderat över många gånger: viktiga papper. Alla har viktiga papper, deklaration, anställningsavtal, CSN-papper, pensionsgrejer och så vidare. Men hur mycket av dessa behöver man egentligen spara? Jag har många gånger hört sägas att man ska spara deklarationen för tre år bakåt. Tre års deklaration, som privatperson utan egen firma eller anställda eller såna skattekrångligheter. For what? Jag har alltid kört med förenklad självdeklaration, dels för att jag inte kan tänka mig att jag nånsin varit i en situation då jag tillförskansat mig något avdragsgillt, och dels för att jag inte fattar ett jävla skit av siffror. Jag blir glad om jag får tillbaka stålar, så glad att jag skriver på och skickar in på stubberten, till och med.
Och alla de andra papirerna? Pensionsbesked som kommer varje år, med besked om mina premiepensionsval, trots att jag inte gör någonting över huvud taget för att välja nånstans. Jag öppnar kuvertet, stirrar tomt på innehållet, slår hål och sätter in det i en pärm. Men vad ska jag med dem till? Jag ska knappast pensioneras än på 30-40 år. Jag har gamla lönespecer och anställningsbevis och fan och hans moster, i en svart pärm som praktiskt taget bångnar nu. Jag vill inte ha alla de där dumma papprena, de säger mig i 70% av fallen ingenting, 20% är helt förlegat och resterande 10% kanske kan vara bra att spara. Typ.Jag är bara rädd att nån ondskefull skattmas/myndighetsperson från helvetet ska knacka på dörren SEKUNDEN efter att jag hystat skiten och kräva att se mina inkomsuppgifter från 2008, annars slås jag i bojor och sätts i stupstock ögonaböj. Kuken, kommer jag säga då, jag visste att jag skulle sparat dem. Byråkratins bojor och det moderna samhällets gissel: officiella dokument. Kan man inte få allt sånt här på CD-ROM, diskett, mail eller på annat fiffigt icke-pappersvis, som är enklare att släpa runt på än en femhundrakilos pärm? Visst, digital information lever inte för evigt, they say, men vem fan påstår att papper håller till tiden tar slut, då?
Jag vill bara slippa alla dessa förgrymmade dokument som inte betyder nånting för mig, och högst troligt inte för nån annan heller. Längre. Man kanske skulle fixa till en tjusig majbrasa snart, jag har ju brännbart material så det räcker och blir över. Vintern rasat uti våra fjällar, pappersexcessen dör en het, snabb död! I like the ring of it.
Etiketter: Byråkrati, Flytt, Nostalgi, Personligt, Prylar
